När favoritserien går i graven kan det vara ett bitterljuvt farväl, ett sorgesamt avslut eller rent av en skitfinal som raserar alla tidigare säsonger som banat vägen dit.
Dagens ETC dyker ner bland de allra sämsta tv-sluten och konstaterar bland annat att ”cliffhangers” är ett otyg från markbunden tv-tid som man genast borde sluta med.
”Better call Saul” på Netflix mötte vägs ände i förra veckan, och gjorde det med den äran. Vi ska avstå från att spoila något här då ”Breaking Bad”-spinoffen fortfarande är färsk. Men serier som har ett medvetet, genomtänkt slut är nästan alltid bättre än ett abrupt dito. De plötsligt kapade serierna sker oftast på grund av att bolaget bakom inte vill ge grönt ljus för fler säsonger. Tidigare under våren mötte den Ridley Scott-producerade HBO-serien ”Raised by wolves” just det ödet. Serien avslutades med fler lösa trådar än vad som går att räkna, en egen värld och mytologi som endast ytskrapats och mängder med frustrerade fans som aldrig kommer få veta hur det gick sen.
Det där är nu inget nytt. Jättar som Netflix och HBO är kända för att vara snabba på stoppknappen om en serie inte lever upp till ställda tittarsiffrormål eller hemliga algoritmer som de bara själva känner till, gällande målgrupper och annat.
Varför tittare såhär i streamingtider ständigt ska möta säsongsavslutningar med så kallade ”cliffhangers” (hur ska det gå?!) är en gåta. Särskilt när så många serier kvävs skoningslöst i sin linda kan det tyckas lite onödigt att lämna saker mitt i. Gillar man serien i fråga så fortsätter man ändå.
Här och nu tar det slut på att inte spoila. Listade serier här nedan/bredvid läses på egen risk.
Weeds
2005–2012
Där många serier blir tidigt rumphuggna finns det andra som bara får fortsätta att pågå, trots att ingen riktigt förstår varför. I begynnelsen (2005) var ”Weeds” en rätt charmig serie om en villaförortsmamma som blir änka och börjar sälja gräs till grannarna för att klara räkningarna. Det var liksom premissen, och det roliga, att det var världar som krockade. När manusförfattarna några säsonger senare tagit i så totalt från tårna att hon är i full närkontakt med mexikansk kartell och spelscenen har skiftat från sömning förort till högsta internationella knarkhandelnivå gick det mesta förlorat. Och finalen blev inte bättre den. När Nancy, som huvudkaraktären hette, genom total själviskhet och egoism har förstört livet för alla människor kring sig (inklusive sina barn) så kan man tänka sig att hon borde fått något slags sedelärande slut. Men nej, hon blir snuskigt rik och vad man får förstå lever sen lyckligt i alla sina dagar.
Tre kronor
1994–1999
Vad vore en sådan här lista utan vårt egna svenska flaggskepp i ämnet ”dåliga slut”? Man kan förvisso i det här fallet hävda motsatsen – att det kanske var lite kul, men nog står slutet ut i alla fall. Efter att tittarna i 123 avsnitt under andra halvan av 90-talet fått följa familjen Wästberg och andra i villaförorten Mälarviken så slutade allt med en stor smäll. Bokstavligen. Den psykopatiske pastorn Sten Frisk (spelad av Per Ragnar) utförde ett självmordsattentat mot idrottshallen och restaurangen Tre Kronor med sprängladdningar runt kroppen. De flesta av de då aktuella huvudkaraktärerna var samlade i lokalen och ... pang! Slut.
Raised by wolves
2010–2022
Redan nämnda ”Raised by wolfs” är ett nutida syskon till ”Carnivàle”. Även här är det storslagna planer om en helt egen värld där tittarna bara får börja ana konturerna. Men denna gången är det sci-fi framtid och rymden. Mänskligheten har delats upp i troende och ateister men står framförallt på gränsen till utrotning när de letar nya beboeliga planeter många ljusår bort. Förklaringar krig gamla krig och karaktärernas bakgrunder hålls medvetet lite hemliga för att bibehålla intresset. Men, mångas intresse dog ändå, trots Ridley Scott vid rodret, och HBO:s intresse dog definitivt efter bara två säsonger. Så de som grottade ner sig i den här världen får ständigt gå och undra vad som var tänkt att hända sen, även de.
Scrubs
2001–2010
Sjukhuskomedin Scrubs hade en populär ensemble och många följde ”JD”:s och de andras framfart på det fiktiva sjukhuset Sacred Heart. Efter åtta säsonger skulle sitcomen gå i graven och än så länge var allt helt okej. Finalavsnittet innehöll ett hyggligt slut och tittarna fick säga tack och hej till sina favoritkaraktärer på ett rimligt sätt. Men då slog girigheten till i form av en nionde säsong. Fast denna gången utan huvudpersonerna, så när som några biroller och diverse gästinhopp av de gamla stjärnorna. Sjukhuset var dessutom plötsligt ett universitet istället. Påhittet flög inte alls och istället för en värdig begravning fick Scrubs gå till historien som exempel på sämsta sätt att mjölka ut det allra sista ur sin sinande kassako.
Game of thrones
2011–2019
Ja, det är onekligen att sparka in öppna dörrar att ta HBO:s fantasyepos i en sådan här lista. Men hade vi inte gjort det så hade alla istället undrat var den blev av. Hela ”Game of thrones” sista säsong (säsonger!) kan vara det mest utskällda slut tv-världen har producerat. The internets tycks vara enat i sin bedömning om hur och varför det gick som det gick när sedan länge uppbyggda karaktärer smulades sönder, allehanda trådar tappades bort eller ignorerades och allt gick från mästerlig nivå till hafsverk. När serien kom ikapp och gick förbi George R.R. Martins bokförlagor så tappade serieskaparna David Benioff och D. B. Weiss orienteringen, totalt. De oanade svängningarna i historien blev som bortblåsta, fint utmejslade intriger och drama blev till blockbuster-action och huvudkaraktärerna bytte personligheter lite sådär på måfå. Så kan det gå.
How I met your mother
2005–2014
”How I met your mother” lyckades med en dubbelfint, som till slut fällde krokben för dem själva. Efter att först ha byggt upp romantiken mellan huvudpersonerna Ted och Robin så kom den första twisten för tittarna. Det var alls inte Robin som var de framtida barnens mamma. När samma tittare, till slut – i sista säsongen, köpte entrén av den där morsan som man väntat på i alla år så snurrade manusförfattarna till det igen genom att döda av den nya karaktären lika fort och ändå göra Ted och Robin till de som fick varandra till slut. Det gick inte hem och även HIMYM, som det förkortas, slut är en fortsatt internetsnackis genom åren.
Alf
1986–1990
Minns ni den hyggliga, lurviga rymdvarelsen Alf som bodde hos familjen Tanner samt i var och varannan tv-apparat under andra halvan av 80-talet? Denna älskvärda alien ställde till det på bästa sitcom-manér för sin värdfamilj i fyra säsonger innan han gick mot ett mörkt och bittert slut. I fjärde säsongens finalavsnitt ska Alf (eller Gordon Schumway som han egentligen hette. Alf står för ”alien life form”) återknyta kontakten med sin riktiga utomjordingfamilj. Men precis när rymdskeppet kommer så ingriper amerikansk underrättelsetjänst och militär och för bort Alf och ”To be continued” står skrivet över rutan. Men denna cliffhanger fick aldrig någon upplösning då ”Alf” sedan lades ner. Barnens ufo-favoritserie slutar alltså med att hjälten blev bortförd som en annan Raul Wallenberg för att aldrig synas igen. Det är ... mörkt.
Carnivàle
2003–2005
”Carnivàle” föddes med oerhört höga ambitioner i början av 00-talet, på HBO. Skaparen Daniel Knauf hade tänkt sig ett helt eget universum av övernaturligheter och spelregler för hur allt skulle hänga samman. Serien kretsar kring en man vid namn Ben Hawkins som följer med en kringresande cirkus under amerikanska depressionen. Hans motpol, Brother Justin, leder en församling med sin syster. De har båda övernaturliga krafter och tittarna får börja ana hur komplicerat och långt tillbaka den här dansen mellan gott och ont går. I fallet ”Carnivàle” fick serien en hel del riktiga hardcore-fans, men den breda massan följde inte med. Så HBO avslutade serien och istället för sitt tänkta epos fick Daniel Knauf försöka sy ihop säcken efter endast två säsonger. Det blev pannkaka.
Lost
2004–2010
Lost har en hel del likheter med ”Game of thrones”.
Det var en grandios, påkostad serie som efter hand helt tappade mål och riktning. I fallet ”Lost” handlade det om att serieskaparna aldrig fick några raka puckar av tv-bolaget kring hur lång serien egentligen var tänkt att bli. När de inte visste om de skulle börja sy ihop säcken eller inte så började de köra på volley och fullkomligt kasta ur sig nya intriger, vändningar och märkligheter. I flera säsonger var handlingen i princip några individer på en ö som tampades med olika kuriositeter som en mystisk knapp de var tvungna att trycka på, olika övernaturligheter och galna forskningsprojekt. Lösningen blev att alla egentligen hade dött i den ursprungliga flygplanskraschen och befann sig i limbo eller skärselden. De olika intrigtrådarna som planterats ut var till slut de som var mest lost.
Two and a Half Men
2003–2015
Personlig vendetta kan också vara den motor som avslutar en serie. Historien i korthet: Skådespelaren Charlie Sheen var som huvudrollsinehavare grundbulten i ”Two and a half men”. Men han fick ett offentligt sammanbrott 2011 som följdes i detalj av allehanda media. Mellan olika drog- och alkoholeskapader sa han saker som att seriens skapare Chuck Lorre var en clown och en ”stupid stupid, little man”. Då skrevs han ut ur serien och Ashton Kutcher tog över som ny huvudroll. Tittarsiffrorna föll efter det, men när finalavsnittet kom så ville Chuck Lorre hämnas lite till. Charlies karaktär (spelad av en lookalike) kommer och knackar på dörren till sitt gamla hem, men får ett piano i släppt i huvudet och dör. I bild kommer Chuck Lorre, sittandes i producentstolen, som vänder sig till kameran och säger “Winning”.
