Kommentar / Göran Greider

Glöm inte folkliga ilskan hos socialdemokraten PO Enquist

Publicerad 26 april, 2020

PO Enquist, i samband med att fyllde 80 år 2014. Bild: Bild: Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC

Det fanns ett folkligt ursinne på botten av denne till det yttre milde och lågmälde norrlänning. Han ropar över vattnen att vi och våra samhällen till slut ska förändras till det bättre, bara vi inte glömmer alla ärr, alla sår.

Göran Greider

Text

Vaknade sent på söndagsmorgonen och när jag tittade efter på mobilen vad klockan var såg jag meddelandena som kommit: Författaren PO Enquist är död. Jag satte mig upp i sängen och kände att något i hela kroppen svirrade till. Jag tänkte direkt på förlamningen jag en gång känt när beskedet kom att Olof Palme hade mördats. Tomhet, förvirring – känslan av att en epok upphört eller fullbordats.

De två händelserna går förstås inte att jämföra. Men det är detta svårfångade: att PO Enquist verkligen var något mer än en författare. I själva sin livshistoria speglade han ett 1900-tal, med uppväxten i det fattiga Västerbotten, mellan bönhuset och Folkets hus, och en efterkrigstid när välfärdsutbyggnad och rekordår sammanföll med Enquists försök att sätta svenskt rekord i höjdhopp (jag tror han var fjärde bäst i landet ett tag).