Människor söker sig till ikonmåleri av olika anledningar, inte bara religiösa. Ofta finns en nyfikenhet och dragning till mystiken bakom. Ikonen ger en möjlighet till avskildhet, fokus och tystnad.
Wettershus retreatgård utanför Ölmstad erbjuder kurser i ikonmåleri sommartid och för en del har det blivit tradition att samlas här en vecka under året för att bara måla ikoner.
Tystnaden är påtaglig när man kommer hit, och kan kännas ovan i början. Sakta växer en annan form av kontakt fram mellan deltagarna. En som går djupare och känns mer direkt och självklar.
Tanken med retreat är att få möjlighet att bara vara den man är, utan yttre krav och måsten. En del kommer hit efter utbrändhet eller en kris, för att komma i balans och få ny energi. Tystnaden är en hjälp att slippa gå in i den roll man annars har i sitt vardagsliv.
Tid och koncentration
Wetterhus är en mötesplats för olika kristna inriktningar. Doris Andersson har ingen tro med sig, men har alltid lockats av ikonerna.
– Hemma är det svårt att ägna mig åt det eftersom det kräver så mycket tid och koncentration.
Prästen Johanna Saxerbo har målat en ängel i dova nyanser, med ett lila hårband som sticker ut i bjärt kontrast.
– Det lila står för det oväntade – som bryter av mot det perfekta.
För två år sen gick Johanna in i väggen men är nu på väg tillbaka.
– Min stora utmaning, som jag jobbar med hela tiden, är att komma bort från effektivitetskraven som genomsyrar hela samhället. Det finns många faktorer bakom att man blir utbränd. För mig handlade det om att stanna upp och släppa pressen att göra allt snabbt och perfekt på en gång.
Därför är det bra att det tar så lång tid att måla en ikon.
– Det kändes skönt att måla långsamt, samma lager om och om igen, lite monotont och upprepande. Att inte behöva tänka så mycket och vara helt uppslukad så många timmar.
Man får ha mycket tålamod att vänta på alla lager som ska torka. Samtidigt blir det en prövning i att inte vara effektiv och göra ”nytta”.
Fördjupad förståelse
Lars-Anders Kjellberg är pastor i Jönköping och gick sin första kurs 1999. Sen dess har han återvänt regelbundet varje år.
– Det är ett sätt att stanna upp i sitt hektiska vardagsliv och lugna ner sig. För mig har det också inneburit en fördjupad teologisk och historisk förståelse, eftersom jag kommer väldigt nära de personer jag avbildar.
Ikonmåleri är en övning i ödmjukhet och noggrannhet som kräver eftertanke och planering med alla detaljer i mönster, kroppsdelar, hårstrån och skiftningar.
Kursdeltagarna får lära sig att blanda sina egna färgnyanser av naturliga färgpigment med äggula som bindemedel. Man arbetar från mörker till ljus där tunna lager på lager med färg och lasyrer läggs på varandra. Man utgår alltid från en förlaga. Teckningen efter förlagan kalkeras av på den ömtåliga kritytan på träplattan.
Lärarinnan Patricia Jäverbrant berättar att bara förberedandet av plattan kräver lång tid då den täcks av flera kritlager som måste torka emellan.
Allt går inte att exakt kopiera utan får gå på känsla, som hårstrån och skäggväxt. Blir det fel kan man alltid ändra genom att lägga på äggemulsion blandat med vatten och försiktigt suga upp med penseln.
Återspegling av en själv
Som lärare gäller det att vara lyhörd för det personliga uttrycket, samtidigt som strävan är att hålla sig så nära originalet som möjligt.
– Men alla sätter sin egen prägel, har sin egen handstil som kan återspeglas i ikonen, säger Patricia.
– Det blir aldrig en exakt kopiering, men man blir ändå som en lärjunge eftersom man måste underordna sig regler och inte måla fritt som man själv känner, säger Lars- Anders.
Johanna tycker att ikonmåleri är ett spännande sätt att jobba med sig själv och hur man är.
– Det handlar om att förändra vissa mönster jag har och förstå varför jag gör vissa saker.
Den första pressen hon kände att avbilda perfekt har också dämpats.
– Jag insåg att ingen kan avbilda perfekt utan vi avbildar alla på våra egna sätt. Men med övning och tålamod kan vi sakta närma oss att bli så bra som möjligt.
Ingeli Aalto
