Från junior i division 4 till allsvenskan

Matchen mot Vittsjö den där majdagen slutade med 2–0-seger och en hel del uppmärksamhet. Hon är egentligen mittback men löste uppgifterna ute på kanten. Förre landslagsstjärnan Niclas Alexandersson, som är fotbollsansvarig på Änglagårdsskolan, skrev på Twitter om sin niondeklassare: ”Om man som 16-åring får debutera i allsvenskan, borde man då inte få åtminstone en rad i den lokala tidningen?” Niclas Alexandersson syftade på stadens stora morgontidning. GT rapporterade däremot samma kväll om debuten.

– Det var stort att få vara med, säger Felicia de Feo. Det var högt tempo och det kändes som att alla spelare var väldigt duktiga. Jag visste att det skulle vara tufft, men det tog ändå en stund att komma in i det även om jag har tränat och spelat en hel del med äldre tidigare. Men damallsvenskan var något extra.

Förra säsongen spelade hon i Hisingsklubben Eriksbergs damjuniorer. Så sent som i slutet av mars blev hon klar för Göteborg FC i damallsvenskan.

– Jag har utvecklat mycket på planen, men jag tycker själv att jag har blivit starkare mentalt också, tar för mig mer både på och utanför planen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Fotbollsgymnasium väntar

Den här våren har varit fylld med fotboll. I skolan, på kvällar och helger. Debut även i F16-landslaget har inneburit att det blir en del resor utöver schemalagda skolträningar och de med Göteborg FC.

Nu väntar sommarlov och till hösten ska hon börja ekonomiprogrammet på Katrinelunds fotbollsgymnasium.

– Oftast har jag gått till skolan på morgonen, jag brukar få gå tidigare för att hinna till träningarna. Änglagårdsskolan är en fotbollsskolan där man får träna tre gånger i veckan på skoltid. Både killar och tjejer tillsammans och var för sig, säger hon och fortsätter:

– Det är utvecklande att spela med och mot killar. De är större och starkare, och det är utmanande att möta. Speciellt för mig som back, att försöka ta bollen. De kommer snabbt emot en och det är en utmaning att hantera när det går så snabbt.

”En tjej som har potential”

Hennes tränare Stefan Rehn ser stor potential i henne. Redan när hon gick över till sin nya klubb beskrevs hon med ordet ”supertalang” på GFC:s hemsida och Stefan Rehn sa att hon är en ”bollsäker, snabb och modern mittback, en tjej som har en potential som kan ta henne hur långt som helst”.

Men det gäller att ta det steg för steg.

– Man måste man stegra på rätt sätt, anpassa träningen för spelare som kommer från lägre divisioner eller juniorlag. Ofta har de tränat i lägre tempo och mer sällan. De kan inte gå direkt från tre pass i veckan till sju. Jag tror att de talangfulla spelarna mår bäst av att vara i en så bra miljö som möjligt. Hade vi inte lyft Felicia hade hon varit kvar i division 4. Det utvecklar henne att vara hos oss, säger Stefan Rehn.

”Bra grundvärderingar”

Möjligheterna att kunna ha fotboll som ett framtida arbete är många gånger större för pojkar än för flickor. De ekonomiska skillnaderna är så stora att en jämförelse nästan inte går att göra. Men exempelvis tjänar svensk fotbolls allra största stjärna Lotta Schelin inte ens i närheten av någon av de manliga startspelarna i herrlandslaget.

– I herrfotbollen pratar man hela tiden om ekonomi, men i damfotbollen är det annorlunda. Eftersom det inte finns samma pengar där fokuserar man mer på utmaningen och äventyret när chansen kommer att få spela i Frankrike eller i Italien. Tjejerna lyfter oftare saker som att de får lära sig ett nytt språk och testa en ny kultur snarare än att tjäna massor av pengar. Det är bra grundvärderingar. Det är befriande, säger Stefan Rehn.

Samtidigt tänker 16-åriga Felicia de Feo på sin framtid.

– Jag vill till A-landslaget. Det är det jag drömmer om. Och vilket klubblag jag vill till allra helst utomlands? Barcelona. Om jag får välja själv.