Enkla knep när scenografen bygger Lasse-Majas värld

Skuggspel, pinnar och tyg. Med enkla och kluriga grepp byggs just nu Lasse-Majas värld upp på Örebro teater.
– Publiken får se en bordell, en herrgård och Nikolaikyrkan bland annat, säger Zofi Nilsson, scenograf.

Örebro länsteaters största satsning i år är musikalen Lasse-Maja. Ett nyskrivet verk om tjuven Lasse-Maja och hans liv. Tio skådespelare, som tillsammans gör nästan hundra roller, och ett fyrmannaband ska framföra musikalen för örebroarna om en dryg vecka. 

När ETC Örebro besöker teatern är scenen mörk. Från trettio små hål i golvet sticker grova pinnar rakt upp från scengolvet.

– Pinnarna är viktiga i föreställningen. Tillsammans med tyg används de till allt från solfjädrar till stadsmiljöer. Men jag tror inte att publiken kommer att tänka att allt bara är pinnar och tyg. De kommer att känna att de har besökt miljöerna som Lasse-Maja berättar om, säger scenografen Zofi Nilsson.

Lasse-Maja är fängslad

Scenkanten och orkesterdiket är täckt av galler. Där nere är Lasse-Maja fängslad och det är för sina medfångar på fästningen som han berättar hela sin livshistoria. Och genom hans berättelse växer miljöerna fram på scenen. 

– Jag har jobbat med synlig transformation. Publiken får vara med när scenen förvandlas från det ena till det andra. Det ger en stark känsla av att det här händer här och nu, säger Zofi Nilsson.

Teknikövergångarna har noga koreograferats, varje förändring av scenografin ska skapa en spännande dynamik som ska berätta något för publiken.

– Jag gillar att jobba med rörelse och skapa en spänning kring dekoren. Publiken blir mer delaktig när allt inte är färdigt från början, säger hon.

Trogna teaterbesökare har redan sett prov på Zofi Nilssons arbeten. Exempelvis gjorde hon scenografin till Markurells i Wadköping och till Vredens druvor.

– Skillnaden den här gången är att jag använder mycket mer färg. I Markurells gick det mesta i en röd och rostbrun färgskala, lite som rälsen som löpte över scenen. I Vredens druvor var allt svartvitt, säger hon.

Men en del av scenografin till Vredens druvor har faktiskt fått följa med in i Lasse-Majas mer färgstarka värld. Den stora fondväggen med en himmel i alla tänkbara gråa kulörer finns med i bakgrunden.

– Den är väldig fin och jag tyckte att den passade även till den här berättelsen, säger hon.

Varit med tidigt i arbetet

Zofi Nilsson har varit med tidigt i arbetet med Lasse-Maja, och hon såg redan det första manusutkastet. Det gör att hon har haft en stor möjlighet att påverka resultatet.

– Jag ser scenografi som en sorts bildregi där man kan berätta det som inte finns i texten eller som en möjlighet att understryka det som är viktigt. Och därför är det roligt att arbeta med regissören Alexander Öberg som låter det visuella få ta plats, säger hon.