De skakar. Dansarna i My own bodies – all stars står i en klunga på scenen. Iklädda guldskor, röda boor, rosa fjäderjackor och guldhattar skakar de sina kroppar till tunga beats.
– Vi jobbar med kontrasten mellan guld och paljetter och skak och förfall, säger Tove Sahlin, koreograf och dansare som ligger bakom projektet.
För två veckor sedan uppträdde hon med solostycket My own bodies. Ett stycke där människans skakningar står i centrum.
– En skakande kropp är lite av en revolt, den stör och utmanar idealet om den normala kroppen. Tanken bakom är politisk. Jag vill undersöka vad skönhet är och visa att kroppen är mer än yta och utseende, säger Tove Sahlin.
Nu har hennes danssolo tagits över av delar av hennes publik. På fredag står nio personer på scenen för att göra sin egen tolkning av föreställningen.
– Vi började första dagen med att skaka i tjugo minuter och därefter skaka varandra. Sedan pratade vi om vad vi tyckte och samtalen skrevs ner, säger Tove som fungerat som konstnärlig ledare under repetitionsarbetet.
Får gå sin egen väg
Skakandet finns kvar men annars är det mycket som har förvandlats och förändrats. Deltagarna i My own bodies all stars är hörselskadade eller döva och teckenspråket har lyfts in i föreställningen. För deltagaren Kristian Karlsson är det nytt med dans och rörelse.
– Jag har faktiskt hatat att dansa förut men här får man hitta sitt eget sätt att göra det på och det är roligt, säger han.
För att han och de andra deltagarna ska kunna följa rytmen är musiken i föreställningen vibrerande och kommer från olika håll. I en del av föreställningen kommer den från lysande lådor som dansarna håller i. Kompositören bakom musiken, Rebecca Neumann, har spelat in saker som klirrar, rör sig och vibrerar och lagt in ljuden på MP3-spelare som ligger i lådorna.
– Jag känner vibrationerna från högtalarna genom lådan och dansar till dem, det känns tryggt att känna basen i kroppen, berättar Jilan Naif Amin, en annan av deltagarna.
Arbetar för en jämställd scenkonst
My own bodies är mer än en dansföreställning. Det är också en del av ett utvecklingsprojekt för en mer jämställd scenkonst.
– Tove hörde av sig till oss och frågade vilken publik vi skulle vilja se oftare på teatern. För oss är det själv klart att vi vill komma närmare den döva gruppen i Örebro så My own bodies passade perfekt, säger Petra Weckström från Länsteatern.
Och dansaren Jilan Naif Amin hoppas att publiken som kommer för att se föreställningen är redo att se något nytt.
– Skakningarna är så galna och det ska bli så spännande och roligt att visa upp det vi jobbat med, säger hon.
Text: Klara Olander
