Recension

Aftersun är en perfekt privat film

Publicerad 17 februari, 2023 (Uppdaterad 17 februari, 2023 )

Bild: Sarah Makharine

Dagens ETC

En far- och dotterrelation står fokus i Charlotte Wells långfilmsdebut “Aftersun”. Paul Mescal och Frankie Corio imponerar i det sorgtyngda men ömsinta porträttet, skriver Emma Thimgren.

Emma Thimgren

Det är tidigt 00-tal och den separerade Calum (Paul Mescal) tar med sig sin dotter Sophie (Frankie Corio) till ett soligt Turkiet. Med sig har de en videokamera för att dokumentera vistelsen och dessa alldagliga ögonblick utgör stommen för “Aftersun”.

Vid en första anblick är deras tillvaro som så många andra typiska medelklassfamiljer på semester, de äter glass vid poolen och tiden tycks stå still. Men det blir snart tydligt att Calum kämpar med problem bortom Sophies förståelse, samtidigt som han försöker ge henne den idylliska barndom som han själv aldrig fick. Det i takt med att Sophie söker efter sin egen självständighet. Resan blir lika mycket en verklighetsflykt som en förstärkning av det som påfrestar.