Recension

En Miira ständigt redo med smockan

Publicerad 9 augusti, 2021

Eija Hetekivi Olsson är aktuell med tredje boken om Miira: ”De unga vi dödar”. Bild: Bild: Jerker Andersson

Dagens ETC

Eija Hetekivi Olsson fortsätter sin rasande klasskamp i sin tredje bok om Miira. Jenny Aschenbrenner har läst en både underbar och utmattande roman. Miira är tillbaka – kängorna är snörda, bicepsen spända, hon är redo att mosa fejs på patriarkatet och överklassen och hela jävla skitsystemet ännu en gång. Precis som sin författare.

Jenny Aschenbrenner

Text

Eija Hetekivi Olsson fick in en riktigt klockren snyting med sin debutroman ”Ingenbarnsland” 2011. Då var Miira ett barn. Dotter till finländska arbetskraftsinvandrare, uppvuxen på 80-talet i Göteborgsförorter med dåligt rykte – Gårdsten och Bergsjön – och med en massiv tyngd av fördomsfullhet och förtryck över sin lilla barnkropp. Den var skriven som i en enda utandning. I ett enda rasande vrål över orättvisorna, över allt en liten Miira tvingas stå ut med.

Eija Hetekivi Olsson sätter samman ord, har liksom för bråttom för att hinna pausa mellan dem. Hon har ett driv och ett flöde i sina framvällande ordmassor som drar en med sig, som engagerar och berör.