VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
– Genom hela livet har i alla fall jag känt krav på mig hur jag ska vara som kvinna. Jag ska vara fin, snäll och duktig. När man blir mamma blir det dubbla identitetskrav. Som mamma ska du vara en kvinna som vill uppoffra dig. Eftersom vi alla vill våra barn det allra bästa så är det lätt att känna sig misslyckad. Negativa känslor kring föräldraskapet är fyllda av skuld och skam, säger Ester Roxberg.
Kände sig ofta ensam
Ester har hämtat inspiration till boken från när hon själv var föräldraledig med sitt första barn. Hon var 26 år och ingen av hennes vänner hade ens börjat tänka på barn. Hon kände sig ofta ensam. Då bodde hon i Stockholm. En stad hon aldrig riktigt hade känt sig hemma i och efter tio år flyttade hon med sin familj till Malmö.
–Jag tycker Malmö är en så härlig stad. Det finns en känsla av samhörighet här. I Stockholm är alla mer utspridda och jag tyckte det var svårt att lära känna nya människor. Men att säga att man känner sig ensam och har långtråkigt när man har en liten bebis kändes så skamset. Det blev naturligt att det fick en plats i boken.
Tillägnad barndomsvännen
”Barnvagnsblues” är tillägnad barndomsvännen Ida vars relation till sin mamma i den lilla byn Rottne, där Ester växte upp, berättelsen först skulle handla om. En mamma som Ester minns med värme, men som inte var som de andra mammorna i byn.
–Hon var ensamstående, utan jobb och väldigt utanför. När hon gick i affären så tisslades och tasslades det bakom hennes rygg. Hon såg inte ut som de andra mammorna med sitt blekta hår och tatueringar. Men jag var hemma hos dem nästan varje dag och såg ju hur kärleksfull hon var. Hon hade ett sätt att se och lyssna som ingen annan förälder egentligen hade. Men hon gick emot normen och blev därför inte accepterad. Den nutida berättelsen om Agnes tog över så småningom men Idas mamma har varit en inspiration och lärt mig mycket om vad som är viktigt i livet.
Just att tilldelas en roll och hitta styrka i att våga stå emot är vad Agnes kämpar med i boken. Hon vägrar leva ett redan utstakat liv, att vara ”levande död”. Känslor som blir starkare när hon blir mamma. Tankar som även hennes man Frank i boken visar sig gå och bära på.
–De har båda en längtan efter något annat som jag tror är typiskt för min generation. Vi lever ett mer individualistiskt liv än tidigare generationer och ser andra livsmöjligheter hela tiden. Samtidigt som det finns de här yttre kraven att leva upp till.
Förväntningarna på föräldraskapet
En skillnad mellan Agnes och hennes man är dock förväntningarna på föräldraskapet.
–För mammor är det den traditionella rollen som mor och hemmafru som fortfarande hänger kvar. Pappor får vara lite som de vill. Det ser man till exempel när kändisar uttalar sig om att de inte har varit hemma så mycket under deras barns uppväxt. Det finns en annan förståelse för att mannen vill vara mån om sina intressen och prioritera annat än familjen. Om en nybliven mamma är otillfredsställd misstänks hon ha en förlossningsdepression.
Vid sidan av författarskapet arbetar Ester Roxberg som mediepedagog på Rönnenskolan i Malmö.
Vad är det viktigaste att lära ut om skrivande?
– Att det är en rebellisk handling där du kan få en röst. Det handlar inte om att du ska skriva vackert eller använda fina metaforer utan att få andra att känna igen sig. Det gör man genom att släppa spärrar och berätta om sina rädslor. Jag vill vara modig när jag skriver och har alltid trott på skrivandets makt att förändra. Det är min drivkraft till varför jag över huvud taget ser en anledning till att skriva. Att skapa något som är på riktigt. Det finns så mycket som är falskt i dag.
