Filmrecension

En bortbyting för 2000-talet

Publicerad 9 maj, 2019

”The hole in the ground” fortsätter skräckfilmstraditionen med imponerande känsla för hur obehagliga barn kan vara, skriver Kristoffer Viita.

Dagens ETC

Läskiga barn verkar vara en outtömlig källa för filmskapare. I ”The hole in the ground” är temat lyckat förvaltat, tycker Kristoffer Viita.

Kristoffer Viita

Text

Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma? Äntligen en ny film om den fruktansvärda skräcken det innebär att vara förälder. Sentida exempel som ”Hereditary”, ”The Babadook” och ”Good night Mommy” har med ockulta och andra medel använd bandet mellan barn och förälder som en källa till traumatisk stress. Debutregissören Lee Cronin, som tack vare det pigga bolaget A24 fått göra ”The hole in the ground”, fortsätter traditionen med imponerande känsla för hur obehagliga barn kan vara.

Sarah är en ensamstående mamma som bor på den irländska landsbygden med sin son Chris. Pojken är sex år och tyr sig starkt till mamman. De har sin egen jargong, sina interna skämt. Det antyds att Sarah flytt ut på landet för att undvika en misshandlande man, Chris pappa.