Samtalet

Det var första gången jag såg ett monster

Publicerad 22 september, 2019

Bild: Foto: Sergio Lopéz Isla

ETC nyhetsmagasin

Chile, 1984: Agenten Andrés Valenzuela hoppar av säkerhetstjänsten och vittnar om den tortyr han deltagit i. Vittnesmålet slår ner som en bomb. Lars Palmgren som bodde i Santiago på den tiden möter Nona Fernández, som rekonstruerar händelserna som kom att prägla hennes ungdom, i romanen ”Den okända dimensionen”.

Foto: Sergio Lopéz Isla

Den chilenska huvudstaden, som 1984 var grå och dunkel, har blivit nästan mysig. Santiago idag är ljusare, livligare, öppnare med mängder av mötesplatser. Åtminstone i vissa områden, som Ñuñoa, där det numera finns små trivsamma kaféer och barer i vart och vartannat gathörn. Det kafé vi träffas på, med en liten park framför, ser ut som IKEA-katalogens minimalistiska avdelning. Nona Fernández kommer småspringande från en repetition med sin teatergrupp som har en lokal i närheten.

– Först, säger hon innan hon ens hunnit beställa kaffe, först ville jag skriva en roman i samma anda som John le Carré. Spännande, full av intriger, mystik och överraskningar. Men materialet var så potent och ju mer jag trängde in i det, ja, faktiskt levde i det, desto mer insåg jag att verkligheten överträffar fiktionen.