Det här kan Adorno lära oss om fascismen

Om fascismens väsen har det stridits alltsedan de fascistiska rörelserna gjorde entré på 1920-talet. I de liberala debattörernas och akademikernas värld är fascism liktydigt med en världsuppfattning, vars ”kärna” ofta identifieras som ”ultranationalism”. Man ser inga samband mellan fascismens ideologi å ena sidan och samhällsklasser och ekonomiskt system å den andra. Det har funnits en ovilja att se vilka som beväpnar och finansierar fascistiska organisationer. En blindhet som kommer sig av att man arbetar med dogmen om att ­fascismen utgör ”en tredje väg” bortom vänster och höger. Hur skulle man då kunna upptäcka fascismens närhet till högerideologierna, de borgerliga partierna och de maktägande ­samhällskretsarna?

Det finns mot denna bakgrund goda skäl att idag läsa ett radioföredrag av sociologen och filosofen Theodor W. Adorno från 1967, nyligen översatt av Anna Petronella Fredlund som ”Den nya högerradikalismen” (Nirstedt 2021). Här finner man en bra sammanfattning av vad fascismen går ut på. En anledning till denna klarsynthet är Adornos marxistiskt influerade analysverktyg. Adorno hävdar att propagandan utgör fascismens ”brännpunkt”.  Han genomför något för vår tid så ovanligt som en analys av fascismens taktiska manövrar, argumentations- och manipulationstekniker, kort sagt de olika ”knep” som nyttjas.