Mycket i romanen är självupplevt. Hur kom det sig att du ville skriva en bok om det här?

– Från början var det ren frustration, jag behövde få utlopp för den situation jag var i. Det började som lösa anteckningar, sedan tog det några år innan jag såg att det kunde bli en bok av det. Många böcker om barnlöshet handlar om par som kämpar. Jag ville berätta en lite annorlunda historia.

Vad i boken var jobbigast att skriva om?

– Det jobbiga var att faktiskt vara i det, att varje kväll gå och lägga sig och tänka på min egen barnlöshet. Maktlösheten, att inte på något sätt kunna påverka. Skrivandet fungerade som ventil.

Liksom romanens huvudperson är du adopterad, ett tema som går igenom boken. Vilka känslor kring ditt ursprung väcktes i dig när du själv försökte skaffa barn?

– Jag började tänka mig mycket in i min biologiska mammas situation. Hur smärtsamt det måste vara att lämna ifrån sig ett barn man burit i nio månader, hur starka skäl man än har till det.