Black Metal blomstrar

Genren har mognat

Mycket har förstås hänt sedan dess. Black metal har gått från att vara en smal skandinavisk genre, med bara ett fåtal utövare, till att vara en bred internationell angelägenhet.
– Alla blir äldre, och vi som har vuxit upp med black metal, eller i en tid där den skapades, ser det som en legitim kulturyttring, säger journalisten Ika Johannesson, en av två författare bakom Blod, eld, död, en bok som dokumenterar svensk metalhistoria under tre decennier.
Ika Johannesson säger själv att hon inte riktigt har orkat hänga med i black metal-svängen de senaste åren, men en stor skillnad kan hon se på nu och då:
– Idag är ju black metal något som det skrivs om på kultursidor. Som tas på allvar. Det är den stora skillnaden mot då.

Bryter med det gamla

För ett antal år sedan skrev den unga black metal-musikern Hunter Hunt-Hendrix (ja, han heter så) ett manifest, där han drar upp skiljelinjen mellan det han ser som gammal black metal, den som föddes i Skandinavien, och en ny som håller på att födas. Hunt-Hendrix döper sin genre till transcendental black metal och utropar den till framtiden. Den black metal som fortfarande låter sig inspireras av 90-talets skandinaviska band har nått vägs ände, menar han.
Hunt-Hendrix bitvis smärtsamt pretentiösa essä, och bandet Liturgys musikaliskt okonventionella black meta,l gör honom till en hånad, ibland hatad person inom subkulturen. De gör också Liturgy till stjärnor som når långt utanför sin underground och turnerar med jätteartister som amerikanska Diplo.

Musik med ett syfte

I sitt försök att omkullkasta, transcendera eller utveckla den gamla världens skandinaviska metal ville Hunt-Hendrix ge black metal-genren ett nytt syfte. Och är det någonting som har förenat black metal genom åren, mer än någonsin den extrema ljudbilden eller nihilism, är det att musiken har tjänat ett syfte. Naturromantiken har också varit ständigt närvarande, redan från ett tidigt stadium. Då, under den tidiga andra vågen var det mycket fjordar, fjäll och trollskogar. Idag vrider många band black metals intresse för naturen till miljömedvetenhet. Velvet Cacoon chockerade många när de uttalade sitt stöd för den radikala djurrättsgruppen Animal Liberation Front. Wolves in the Throne Room, ett av genrens kanske mest omtalade band de senaste åren, har klättrat till toppen med ett sin uttalat ekologiska black metal. När de inte gör musik driver de två bröderna bakom projektet en självhushållande gård. Botanist, som precis avslutat en Europaturné, gör black metal om blommor. Och syftet är djupt politiskt.
– Botanist existerar för att jag är en av de allt fler avatarer som kommunicerar vikten av den naturliga världen. Att det finns så många av oss som använder ett brett urval av medier för att uttrycka sig är inget mindre än en reaktion av världens immunförsvar, säger mannen bakom enmansbandet Botanist, som på klassiskt black metal-manér har valt att kalla sig Otrebor istället för att använda sitt riktiga eller fullständiga namn.

Kliver utanför mallen

På många andra sätt skiljer sig Botanists musik från den mall som etablerats inom black metal. Istället för de elgitarrer som länge varit ett av genrens signum är all Botanists musik komponerad för hackebräde, ett slags stränginstrument som spelas med hjälp av små hammare. Det låter dock inte mindre infernaliskt för det. När Botanist skriker om en värld av växtlighet är det lika delar hopp och fasa. Bandet färgar sin miljömedvetenhet med black metal, lika mycket som tvärt om.
En del av budskapet är att människan just nu, av girighet och själviskhet håller på att förstöra planeten för sig själv. En annan del är att det kanske inte gör så mycket.
– Botanists budskap är att mänskligheten inte kan förstöra världen permanent, vi kan bara förstöra den för oss själva. Efter att människan försvinner kommer naturen komma tillbaka så småningom, med nya arter som ersätter de utdöda, och balansen kommer att bli återställd.
Det är alltså inte människan som hotar naturen, utan snarare tvärt om, menat Otrebor.
– Valet att ändra vår kollektiva världsåskådning, att ändra vår allt snabbare färd mot undergången, är vårt eget. Naturen rullar på oavsett.