Äntligen syns mensblodet i populärkulturen

Vad är det som förekommer hos hälften av världens befolkning men som sällan skildras på film eller i tv, som får kvinnohataren Chad i den svarta komedin ”Män emellan” att fälla uttalandet ”Lita aldrig på något som blöder i en vecka utan att dö” och som förvandlats till renodlad skräck i Brian De Palmas Stephen King-filmatisering ”Carrie”? 

Rätt gissat -– menstruationen. När den mobbade och strängt religiöst uppfostrade tonårsflickan Carrie får sin första mens i duschen efter skolgympan i nyss nämnda film, väcks också hennes övernaturliga krafter till liv med ond bråd död som resultat, och i coming of age-dramat ”My girl” lamslås Vada av den första mensen till den grad att hon knuffar bort sin killbästis med orden ”Ge dig av – och kom inte tillbaka på fem till sju dagar!”. Med tanke på att redan den romerske författare och filosofen Plinius den äldre beskrev menstruerande kvinnor som kapabla att få ”vin att surna, grödor att ruttna och råttor att dö” är det kanske inte så konstigt att skammandet av och skräcken för kvinnors naturliga kroppsfunktioner satt sitt avtryck i dessa och tusentals andra filmer och tv-serier. Lägg till det hundratals taffliga pms-skämt, och klart står att populärkulturen knappast bidragit till stärkt självkänsla hos världens alla menstruerande.