Amerikansk söder möter svenskt vemod

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det var av olika anledningar. Dels kan det vara svårt att få ihop folk ibland. Men jag har även ett stort kontrollbehov i det konstnärliga, samtidigt som jag har svårt att bestämma över andra och säga till dem vad de ska göra. Så det blev enklare att göra det själv, berättar Bror Gunnar i sin replokal och kontor i Gamlestadens fabriker.

När han startade så kallade han sig ”Gugges enmanna”, men är i dag glad att han hann byta ut det till sitt egennamn innan han släppte sin första skiva 2012.

– Det blir så bindande i namnet på något sätt. Kallar jag mig bara Bror Gunnar Jansson är jag mer fri att göra vilket som.

På nya ep:n, och så småningom skivan, så har han lånat in musiker mycket friare, och live varierar han mellan att spela själv eller med kompmusiker. 

Musikalisk uppväxt

Bror Gunnar Jansson växte upp i Sävedalen och Lerum innan han drog sig in mot Göteborg. Familjen är ett långt led av musiker, som han själv beskriver det.

– Jag är fjärde generationen på min fars sida. Han spelade bas. Mest jazz men mycket blandat. Så jag hade musik överallt runt mig i uppväxten, så det var ingen fråga om, utan vilket instrument jag skulle spela.

Så du valde alla?

– Haha, ja. Fast först var det sax som var huvudinstrument. Det höll jag på med jättelänge. Men jag tyckte det var tråkigt att öva skalor men ville ändå vara sjukt bra. Så det blev tråkigt och jag lade ner.

Han insåg efter ett tag att det var ännu tråkigare att inte spela alls. Och där någon gång föddes enmannaidén.

– Jag ville hålla på med musik, men utan krav och oberoende av andra. Det här bygger ganska mycket på att jag basar över allt.

Under 2017 släpper Bror Gunnar Jansson And the great unknown i två delar, en ep i januari och en fullängdare i maj. Han har dessutom skrivit på för det franska bokningsbolaget Radical productions som även bokar bland andra Arcade Fire, Beck och The Hives. 

Hur blev det just Frankrike?

– Det är väl som alltid mest slump. Jag låg först på ett litet tyskt bolag. Men han som skötte det hade inte riktigt råd utan tipsade mig om Normandeep blues. De hade köpt in min skiva i Frankrike. De visade sig vara väldigt bra på pr, hitta bokare med mera. Så då blev det mer och mer där. Flera turnéer per år faktiskt, på större och större ställen.

Södra influenser

Bror Gunnars influenser är tydligt kopplade till den amerikanske södern. Han pratar om ”southern gothic”, där de mörka historierna och historieberättandet tar stor plats.

– Jag gillar amerikansk folkmusik över lag. Det är svårt, eller omöjligt att dra en gräns mellan blues och country. Svart och vit musik liksom. Jag inspireras av all den musiken. Södern, Mississippi, Appalacherna.

Gäller det även textmässigt?

– Det finns inget sätt att undersöka sanningshalten, och det blir mystifierande. Jag använder ofta karaktärer när jag skriver låtar. Jag ser ingen anledning att skriva om mig själv, utan det är roligare att hitta på historier.

Karaktärerna är olika och återkommande. En som figurerar i ett tiotal låtar är William Joseph Dean.

– Bakgrunden till honom är en gammal folksägen från Lerum som jag har hört sedan jag var barn. Han var en ond länsman som hängdes i det största trädet, kallat länsmanseken.  Jag har lånat drag till honom lite överallt. Men William är ondskefull och likt i Lerum så tar byborna livet av honom.