Krönika. Kristin McMillen.

2020-08-28 12:10
Puffetikett
Dagens ETC

Vid djävulens salta pinnar, vad Flashback kan vara vackert

Här finns inte bara obekräftat skvaller, utan också en skatt av vardagliga bekymmer som vi kanske inte vågar lufta när våra namn och ansikten syns.

Kristin McMillen om varför hon börjat ömma för Flashback-användare. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

För några år sedan drev jag en podd om jobbiga relationsproblem med avstamp i trådar på Familjeliv. Det krävdes inte långa stunder på nätforumet för att hitta fascinerande bekymmer som ”Min sambo äter upp mina akvariefiskar!!!” och ”Jag fick en ful present.. Vad gör jag med den..?” eller ”Skall jag behöva gå igenom hela livet utan att träffa en blond tjej?”.

Frågorna pyrde av så mycket frustration att trådstartaren inte sett någon annan lösning än att slunga fram ärendet rätt ut på internet. ”HJÄLP!”

Hjälp fick de också oväntat snabbt, även om det ibland visserligen var mer av karaktären ”stjälp”.

En förutfattad mening om Familjeliv är att forumet kryllar av mästrande mamma-besserwissrar som bara längtar att få läxa upp varandra i barnfrågor. Det stämmer tyvärr också. Men ger man plattformen lite mer tid ser man snart att trådarnas kärna ändå bygger på genuin nyfikenhet kring andras tankar.

På Familjeliv hamnar exakt alla som googlar på frågor om kropp, relationer och vardagsbekymmer. Det finns något väldigt rörande i användarnas öppenhet, i viljan att diskutera med människor som inte nödvändigtvis tycker exakt lika. Och i den medmänskliga bjussigheten i timmarna som lagts på att författa svar.

Lyssningen på podden var pinsamt låg. Vi lade ner. Därför blev jag mycket glad när det i våras startades en långt mer fenomenal podd med ett liknande upplägg. I ”Flashback forever” tröskar komikerna Ina Lundström, Emma Knyckare och internetkonnässören ”Scroll-Mia” igenom det ökända nätforumet Flashbacks bästa trådar på ett så roligt sätt att jag nästan ramlat av cykeln på väg från jobbet.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Rubriker som ”5G kommer att koka oss levande”, ”Hitler — historiens största konstnär” och ”Inte runka under 2020! Join in fram till 31/12!” rymmer i sig en enorm humor. Men skratten bara fortsätter när poddgänget går igenom svaren i trådarna. Till exempel de genomgående ironiska kommentarerna i den numera klassiska tråden ”jobba på gym vs läkare?”, där trådstartaren luras tro att absolut vem som helst kan få jobb som läkare, men att det krävs minst fem års tuffa studier plus allmäntjänstgöring på en Friskis & Svettis-institution för att ens få sätta foten på ett gym.

Efter några avsnitt hittar jag också en favorit i alias ”Kyrkbacken” som tycks vara förföljd av otur. Frågan ”Druckit gammalt gurkvatten?” följs upp av tråden där han råkat tvätta kalsongerna i vattenkokaren, varpå de givetvis bränt fast.

Jag börjar ömma för denne användare som har så fruktansvärt mycket otur när han tänker.

På Flashback är taket så högt att kommentarerna spänner från fullblodsidioter till faktiska experter på ämnet. Det är långt ifrån de filterbubblor som uppstår i sociala medier där man ofta skriver med öppen identitet och algoritmer styr så att du ser mer av det du redan tycker.

Ja, forumet må krylla av störiga troll och empatistörda fascister. Men podden ”Flashback forever” visar att hjärtat i forumet inte heller ska glömmas bort. Här finns inte bara obekräftat skvaller, utan också en skatt av vardagliga bekymmer som vi kanske inte vågar lufta när våra namn och ansikten syns.

I detta finns faktiskt något fint. Även när frågan kort och gott lyder ”Salta pinnar – djävulens plocke­pinn?”

Plus & minus

Plus: Agota Kristofs trilogi ”Den stora skrivboken,” ”Beviset” och ”Den tredje lögnen” toppade allt annat jag läste under sommaren. I november kommer ytterligare en av hennes romaner i svensk översättning. Titeln är ”I går”. Jag vill att den kommer i morgon.

Minus: Coronapandemin har satt klimatkrisen i medieskugga. Nu måste vi börja tjata igen.