Hoppa till innehållet

Krönika

Anna Jörgensdotter: Vi var i nazistland, och poliserna stod i små grupper, gjorde ingenting

Publicerad 7 september, 2014

Dagens ETC

När rasismen och nazismen får plats i offentligheten, får en högtalare, så måste vi tala högre.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Anna Jörgensdotter

Text

När rasismen och nazismen får plats i offentligheten, får en högtalare, så måste vi tala högre.

Gävle, den 16 augusti 2014. Först de rosa ballongerna vid Fi-tältet, rosa – rolig – utsmyckning på Ida Mattons Gustav Vasa-staty. Som att cykla genom ett avsnitt av My Little Pony och in i helvetet. Cykla genom en allé av nazister, SMR med utsträckta fanor och flygblad, flaskor i bakfickorna. Genom detta skulle människor vandra. Möjligen sommarens sista varma dag, med glassar, och barnvagnar. Genom detta skulle människor utan den tryggt vita hudfärgen vandra. Träffade en upprörd kompis. Det var som om vi inte förstod det vi såg. Vi var i nazistland, och poliserna stod i små grupper, gjorde ingenting. Vi skakade, det blev ett sådant omedelbart adrenalinpåslag, en fysisk reaktion, kväljande.