Vi blev familj

Tänk dig att du just fött ett barn, bebisen håller dig vaken större delen av nätterna, amningen tar evigheter, du är rätt dimmig och att fixa vardagen är utmanande. Föreställ dig att du då helt slapp laga middag, du kunde gå till dukat bord där du möter grannarna – som dessutom gärna håller din bebis i famnen en stund så att du får njuta av maten i lugn och ro.

Precis så var det för mig. I 13 år bodde jag i ett kollektivhus. Att jag så småningom flyttade, berodde på att familjen växte och vi ville bo större.

Fortfarande idag är flera av de grannar jag lärde känna då mina närmaste vänner. Sonen kallar fortfarande en av dem för faster. Vi blev familj.

Kollektivhuset jag bodde i är ett av de mindre. Andra kollektivhus är jättestora – och vissa har massor av mötespunkter, som syjunta, snickarverkstad, filmkvällar och mycket annat.

I veckans tidning besöker vi kollektivhuset Dunderbacken i Stockholm. Människorna vi möter där berättar att de känner både trygghet och gemenskap. Kanske är det förklaringen till en försiktig trend, kollektivhusen blir allt fler.

Välkommen till veckans tidning!