Låten ifråga är just ”Cbat”, en svårt tjatig EDM/trap-låt, och inlägget har fått över fem tusen kommentarer från chockade läsare som inte kan sluta skratta. ”Den låter som robot-delfiner på ketamin”, skriver någon. ”Som en uppblåsbar clown som ramlar nerför trappan”, skriver en annan. Högst träffande beskrivningar båda två.
Hudson Mohawke säger till amerikanska NBC News att han nog hade blivit mer ledsen över de hårda orden om det inte vore för att han veckorna innan fått strålande recensioner för sitt nya album. Dessutom är ”Cbat”, enligt Mohawke själv, lite av en skämtlåt som driver med en slags snubbig dubstep som var stor på tiotalet. Att låten nådde förstaplatsen på Spotifys virala topp-50-lista i USA i början av september på grund av ett roligt kommentarsfält på Reddit, är alltså i själva verket det perfekta ödet för ”Cbat”.
Historien om låtens oväntade renässans säger allt om hur slumpmässig musikbranschen har blivit. Finns det någon som är mer lost just nu än de stackars mellancheferna på skivbolagen som försöker nosa upp nästa hit? Antagligen inte.
Svenska skämtmusikpionjärerna Mange Makers hade en lika oväntad megahit på Youtube redan 2011 med låten ”Fest hos Mange”. I en intervju med Utbildningsradion berättar de hur skivbolagen hörde av sig efter bara två dagar likt ”myggor som vill suga ens blod”.
Alltså: skivbolagshajar som vill åt pengarna men som egentligen inte gillar låten, inte förstår den, och ännu mindre förstår varför den blivit en hit (troligen tack vare en tidigare försummad målgrupp, ett bra partydrop och ja – slumpen).
År 2022 är det Tiktok som seglat upp som en av de absolut största kassakossorna i musikbranschen. Skivbolagen gör allt för att både pusha sin egen musik och plocka upp nya talanger på appen, för när en låt blir stor på Tiktok ökar även streamingsiffrorna.
Men Tiktokarnas förhållande till musik är allt annat än linjärt. Bara för att Taylor Swift släpper nytt album i höst är det inte säkert att det är hennes singlar som kommer att höras på appen. Och bara för att en låt är tio, tjugo eller femtio år gammal betyder det inte att den inte kan bli nästa stora ”banger”.
På Tiktok finns ett oändligt musikbibliotek att gräva i för den som vill skapa nästa virala dansklipp eller meme och gamla låtar blir populära på forumet titt som tätt. Det mest kända exemplet är ”Dreams” av Fleetwood Mac från 1977. Det började med ett klipp från användaren ”dogg face” där han skejtar ner för gatan medan han dricker tranbärsjuice och mimar till låten som passar perfekt till brädans mjuka svängar. Klippet spred sig snabbt på plattformen och kort därefter var låten tillbaka på amerikanska Billboardlistan för första gången sedan 70-talet.
Paul Ankas ”Put your head on my shoulder” från 1959 har också återuppstått. Och så förstås Kate Bush. När hennes ”Running up that hill” tonsatte en stark scen i sci-fi-serien ”Stranger things”, tog fansen den direkt till Tiktok där ett klipp från serien fick miljoner visningar på bara en vecka. I somras nådde låten från 1985 förstaplatsen på Storbritanniens topp tio-lista.
Jag vet vad ni tänker. Det är något djupt obehagligt med ungdomar som lyssnar på samma musik som sina föräldrar. Jag minns när jag gick i högstadiet och min pappa hörde att jag lyssnade på Ebba Grön. Han blev glad, jag kände djup skam. Likadant när pappa gick och köpte Big Willie Style, albumet av Will Smith. När man är fjorton vill man inte tycka likadant som sina föräldrar. Inte gällande något.
Men kidsen idag verkar inte bry sig lika mycket ifall de råkar ha samma smak som sina föräldrar. Barn och föräldrar spenderar allt mer tid tillsammans och delar oftare intressen. Kusligt, vad hände med den livsviktiga kraften i att göra uppror?
Dagens unga har väl tyvärr viktigare saker att göra uppror mot än sina föräldrars musiksmak. Och visst finns det något fint i att nya generationer upptäcker otroliga låtar som ”Dreams” och ”Running up that hill”. Bra musik åldras helt enkelt inte. Det gäller även Ebba Grön. Och åtminstone några av låtarna på Big Willie Style.
