Lina Afvander: Terrorstämpel mot demokrati

Vi var tagna av stundens allvar. Det blev en paus i vårt samtal. Min vän började sjunga: ”Rolihlahla Mandela”. Jag stämde in: ”Mandela says freedom now.” Vi hade aldrig sjungit tillsammans, han och jag, men förstod att vi har en gemensam sångskatt sedan barnsben. Min mor ledde (S)-kören i Tranås och övade sydafrikanska sånger vid pianot så att jag, som lekte på våningen ovanför, lärde dem utantill. Hans mamma var aktiv i Bröd och Fiskar och han fick med sig både slagord och sånger från otaliga möten. Samma sak utspelades ett par dagar senare, med en annan vän, som lärt samma sånger på sitt konfirmationsläger. Solidaritetsrörelsen verkar ha genomsyrat hela det svenska samhället under vår uppväxt på 80-talet. Isolera Sydafrika-kommittéer (ISAK), Afrikagrupperna, politiska partier, kyrkor, fackföreningar och idrottsföreningar engagerade för ANC och mot apartheid.  Också den svenska regeringen, med dess handel- och biståndspolitik var i allra högst grad involverade.

Faktum är att ingen vet hur mycket pengar som sändes till Sydafrika under de här åren. Minst 2,5 miljarder ur statskassan. Plus alla ideellt insamlade medel. Halva ANCs budget lär ha kommit från Sverige. Och Sverige var också det första landet Mandela besökte efter sin frigivning ur fängelset. Ett välfyllt Globen mottog honom.