Kawa Zolfagary: Nuförtiden hatar jag handskrivna brev

Varje dag möts jag av människor som önskar livet ur mig över nätet.

Medan mail-klienten uppdaterar och söker efter nya mail så känner jag klumpen i magen växa. Tre nya mail. Bara spam tänker jag och raderar dem. De brukar oftast skicka mailen med hot mitt i natten, så att jag får se dem tidigt på morgonen. För tillfället slapp jag, men dagen är ung och det är få dagar jag kommer undan.
I snart fem år har jag blivit hotad, förföljd och trakasserad av den organiserade rasismen på nätet. De skriver om mig på sina hatsidor, lägger ut min adress, mina kontaktuppgifter och uppmanar varandra att begå våld mot mig. Ibland fysiskt, oftast mentalt. Det yttrar sig i form av rasistiska påhopp och kränkningar. De trakasserar mina arbetsgivare, de drar sig inte för att hota dem heller. Allting är tillåtet i deras kamp. Mitt brott är att jag uttalar mig om rasism och belyser den strukturella diskriminering som pågår.
Det är få som förstår hur utsatt man är i den här situationen. Det är inget temporärt, för mig har det pågått i flera år. De senaste åren har det trappats upp och idag är det värre än någonsin. Hatet och hoten fortsätter att eskalera ju närmare valet vi kommer, verkar det som. Varje dag möts jag av människor som önskar livet ur mig över nätet. När jag diskuterar det med andra som inte fått uppleva det själv så märker jag hur svårt det är att förstå hur långt hatet sträcker sig, hur det inte finns någon plats där vi kan komma undan.