I veckans ETC nyhetsmagasin förklarar vi bakgrunden till att Sverige sticker ut med hög andel fattiga och relativt fattiga pensionärer.

Det handlar om vad historikern Urban Lundberg i sin bok ”Juvelen i kronan” kallar ”machiavelliska” strategier för att få igenom en pensionsreform som missgynnar väldigt många. En av dem var undvikande av debatt: pensionsuppgörelsen förhandlades fram bakom slutna dörrar mellan S och de borgerliga partierna och kritiker hade svårt att komma till tals. Mer om dessa ”machiavelliska” strategier hittar du i vårt reportage.

Men nu växer kritiken – och med den debatten.

I veckans tidning möter vi fyra pensionärer, i Rättvik, Kalix och Stockholm, som vänder på varenda krona. De berättar om sådant som att de tvekar att skaffa en ny hörapparat, får be sina barn om pengar till glasögon, snålar in på maten och emellanåt köper barnmatsburkar för att åtminstone få i sig näring. Trivselaktiviteter som kostar är något som får planeras noga – och vägas mot annat. En oförutsedd utgift för något som går sönder innebär 0-budget för allt som inte är livsnödvändigt

– 500 kronor kanske är en veckopeng för andra, men inte för oss, säger Lisa Andersson i Kalix.

Hon har tagit hand om fyra barn och arbetat deltid inom vård och omsorg. 

Hon konstaterar att pensionen på dryga 9 000 kronor i månaden är ett kvitto på hur lågt svenska staten värderar hennes arbetsliv.

Den tusenlapp (i bästa fall) i månaden regeringen nu aviserat att den vill öka pensionerna med, är en början. Men mer krävs.

• Förhoppningsvis får organisationer som PRO, Tantpatrullen och Pensionsrättvisa vind i seglen och kommer till tals på ett nytt sätt tack vare den växande kritiken mot Sveriges låga pensioner.

Förhoppningsvis blir frågan viktig i valrörelsen.

Förhoppningsvis leder det till förändring!