Det händer gång på gång.

Metoden för att lura mig själv är alltid i grunden densamma. ”Alla andra gör ju det.” Ett exempel: I nya numret av Kloka hem läser jag en artikel om stekpannor. Till saken hör att jag är stekpanneälskaren i familjen, vi har en gammal gjutjärnspanna från min barndom, den fungerar finfint och behöver bara lite kärlek och givetvis lite fett och så har den en nackdel. Den är lite tung.

För några år sedan började det därför dyka upp andra pannor på spisen. Teflonpannor först, sedan titanpannor och tillslut emaljpannor och nu, efter Kloka hem-artikeln, står gjutjärnspannan längst fram igen.

Allt det andra är skräp.

Hur mycket grönt det än står på etiketten är det giftiga saker jag använt för att laga mat.  Ja, inte teoretiskt alltså. I teorins fina finstilta värld är teflon eller titan nämligen jättebra… så länge den inte skrapats och blivit repig. Då ska den slängas. Köpas nytt. Plötsligt får stekpannan en livslängd på några månader, inte på 30 år.

Du ser poängen här?

I vår lönsamhetsekonomi är många giftiga pannor bättre än en hållbar av gjutjärn.

Men hur kunde jag överhuvudtaget gå på det här från början?

Hur lurade jag mig själv att byta till något som skadar mig och middagsgästerna?

Var det för att det var ”nytt”. En spännande ”revolutionerande produkt” som ”förnyar matlagningen” och gör ”rengöringen till en dröm”?

Ja, kanske det.

Men jag tror inte att reklamen är grundproblemet här, jag tror det är min lura mig själv-jävel som jobbat för högtryck. När man står där framför husgeråden på Ica eller Coop så plingar kanske varningssignalerna men lugnas ner av de här fiffiga orden: ”Du tror väl inte att Ica, Coop eller Ikea skulle sälja det om det var farligt?” Nej, det vill vi ju inte tro. Men sanningen är att det sålts gift i årtionden. Det som får säljas säljs tills någon i bästa fall stoppar det efter larm och nya larm.

Det finns dock inget stopp och belägg för nya produkter eftersom det skulle hindra den fria marknadens funktionssätt.

 Lura dig själv-jäveln arbetar för högtryck nu inför julen. I garderoben har jag massor av fina fleecetröjor från gångna jular, bra för miljön eftersom det är återanvänd Pet-flaska, trodde man, och… Nej. En riktig miljöfälla där de vid tvätt släpper ifrån sig plast som hamnar i havet och kommer tillbaka på middagsbordet i form av plast i fisken vi äter. 

På jobbet ser jag människor som är lika miljömedvetna som jag själv och så plötsligt stoppas en plastlåda med mat in i mikron och där har hela kunskapsbanken snabbpasserats av lata lura mig själv-jävel. Alla varningar om att plast och mat aldrig hör ihop förångas där inne i mikron. Bisfenol är mumsigt.

 Ibland hinner man reagera. Panasonic har släppt en ny luftvärmepump, jag behöver en, den hade finfina värden, funkar i -30 grader… Nej vänta nu. Den har ”nanofilter” och renar luften till 95 procent. Vadå för filter? Jag frågar återförsäljaren som säger: ”Men du tror väl inte att Panasonic som är världens största tillverkare skulle släppa en produkt som…” Det är klart de kan. Precis som alla kylskåpstillverkade målade in en beläggning av ”nanosilver” för några år sedan för att det var jättebra för kylskåpen. Fräsch mat längre. Och lite giftigare. (Det finns för övrigt fortfarande sportkläder som säljs med ”nanosilver”.)

Jag har en vän som alltid har 30 000 kronor på ett sparkonto. En reserv. Trygghet. Samtidigt har han ett kreditkort med en kredit på 30 000 kronor. På sparkontot får han en procent i ränta medan kreditkortet kostar tio procent i ränta när det utnyttjas. Vid månadens slut flyttar han pengar från sparkontot till kreditkortet för att stå på noll. Och lön till sparkontot. Det här har pågått i 15 år nu och han har aldrig tömt krediten och aldrig tömt sparkontot utan i onödan betalat någon tusenlapp per år i extra ränta till banken för känslan av att känna sig trygg. Nej, han är varken dum eller oekonomisk. Inte alls.

Det är bara lura dig själv-jäveln som inte släpper greppet.

 Du kan säkert räkna upp fem exempel själv på grejer du gjort som du efteråt inte riktigt kan förklara. Nu börjar vi ana vad som är den verkliga orsaken.

Tänk om det är så enkelt? Världen blir bättre först den dagen vi slutar lura oss själva.