Krönika. Kawa Zolfagary.

2014-11-09 08:28

Får jag bjuda på rasblandningsmiddag?

Förr eller senare kommer frågorna: Firar jag jul? Kontrollerar jag min partner, slår jag? Jag är ju ändå en sådan, du vet, en sådan där.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Jag åt middag på en indisk restaurang. Vid bordet bredvid satt ett par på sin första dejt. Mannen berättade för kvinnan han var på dejt med att vi attraheras av de som är mest genetiskt olika oss, men inom samma nation. Hon svarade att hon inte var rasist, men hon skulle aldrig kunna tänka sig vara med någon från en annan ras.

Samtalet jag hade tjuvlyssnat på fick mig att tänka på alla gånger någon jag haft en relation med utsatt mig för exotifiering på grund av mitt ursprung och hur jag ser ut. Ibland har det varit mer än exotifiering, ibland har det varit ren rasism. Jag minns en person jag dejtade som efter ett par veckor plötsligt började slänga ur sig ren SD-propaganda. Hon förstod inte alls varför det gjorde mig upprörd, jag var ju inte en av dem hon pratade om. Jag var en av de bra invandrarna.

De flesta relationer jag har haft har varit med personer från den vita majoritetsbefolkningen och jag har nästan alltid varit den första personen de varit med som ser ut som jag gör. Då och då leder det till kulturkrockar. Men inte kulturkrockar som ordet brukar användas, utan snarare att jag förväntas tillhöra en kultur jag inte gör.

Det sträcker sig från oskyldiga förfrågningar som ifall min familj firar jul, vilket mina föräldrar gör fast mer som amerikaner än svenskar. Det är epilepsiframkallande julgransbelysning precis överallt. Sedan finns det inte så oskyldiga frågor, som när personer jag haft förhållanden med fått frågor av sina bekanta om de får klä sig som de vill för mig, frågor om jag kontrollerar dem, slår dem. Jag är ju ändå en sådan, du vet, en sådan där.

Det är en konstig känsla att bli reducerad till utseende eller sitt ursprung på det sättet, särskilt sårande är det när det kommer från personer som står en nära. Ens instinkt blir då att ty sig till de som delar ens erfarenheter för då är risken mindre att en blir utsatt för samma sak igen. Samtidigt är det omöjligt, du kan inte kontrollera vem du faller för hur mycket än rasbiologerna påstår att du attraheras av genetiskt olika från samma nation. Dessutom är gemensamma erfarenheter och ursprung knappast någon garanti för att en relation ska fungera bättre.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på alla som tänker som paret vars konversation jag hörde. Alla som faktiskt villkorar sina relationer på det sättet, att de måste bära vissa drag som kopplas till en viss nation. Det är som arbetsgivare som sorterar bort sökande på grund av att deras namn låter utländska. Vi ges aldrig en ärlig chans, våra egenskaper spelar ingen roll. Allt du tror att du behöver veta om mig får du reda på vid första anblicken. Vilket fattigt liv en måste leva, om kärlek och vänskap så enkelt kan sorteras bort.

Tyvärr är det precis så vi alla gör. Vi sorterar bort, ibland medvetet på sättet jag beskrivit här, men även omedvetet. Samhällets strukturer och normer präglar självklart också våra preferenser. Smala, ljusa kroppar utan funktionsnedsättningar blir mer attraktiva än andra. Vi andra. Det gäller både på arbets- och dejtingmarknaden. Mannen jag hörde hade tur som fann en likasinnad, personligen sorterar jag alltid bort människor med rasistiska åsikter.

BÄST JUST NU

Gamergate, rörelsen som hotar kvinnor inom spelbranschen till livet för att de är kvinnor, har fått tillräckligt många bakslag för att äntligen verka tona ner.

SÄMST JUST NU

Allt fler allianspartier ute i landet öppnar för samarbete med SD. Sluta fråga chans på rasisterna!

Kawa Zolfagary
Kawa Zolfagary 

Debattör, pressekreterare för Kommunal och författare till Vita kränkta män. Var fjärde vecka skriver han krönikor i Dagens ETC.