Krönika

Anna Jörgensdotter: "Djuren, att hålla i när åskan går eller när bomber smäller"

Publicerad 4 maj, 2014

Dagens ETC

Trots alla exempel på djur som livräddare får sällan djuren och dess ägare kredd för vänskapen, som är modig och konstruktiv. Kanske det enda som får en att orka upp om morgonen.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Anna Jörgensdotter

Text

Trots alla exempel på djur som livräddare får sällan djuren och dess ägare kredd för vänskapen, som är modig och konstruktiv. Kanske det enda som får en att orka upp om morgonen.

Han hette Leopold och kom till mig i en picknickkorg med texten Avd 102 spraymålat i blått på korgens botten. Jag höll på att slussas ut efter ett år på sjukhus och den här lilla pälsbeklädda killen var min nystart, min enda. Och så blev jag skitallergisk. Jag grinade, inhalerade och svor. Tittade på den lilla tigerrandiga, så fort jag nuddade honom kurrade han. Och jag tänkte: Jag ska behålla honom, kosta vad det kostar vill. Så försvann allergin. Som att jag nötte ut den, eller så var kroppen tvungen att psykosomatiskt chockeras först. Så växte en kärlek fram. Videofilmer från en soldränkt etta i Uppsala, The Cranberries i bakgrunden, Leopold inzoomad.