Bakgrunden är en intervju i SVT:s ”30 minuter” där Löfven tog bladet från munnen och pekade på det uppenbara: SD kommer kräva något i gengäld av Ebba Busch och Ulf Kristersson för att ge sitt stöd åt deras koalition.
”Det här är ett parti som inte står upp för alla människors lika värde och värnar inte demokratin på samma sätt som vi gör”, slog statsministern fast i programmet.
På Buschs fråga i riksdagen svarade Löfven att han ser KD och M som demokratiska partier, men var samtidigt tydlig med att han oroas och förvånas över deras val att förlita sig på ett parti vars demokratiska kompass kan diskuteras.
Ebba Busch upprördes då ånyo och replikerade att ”inget parti i riksdagen driver förslag som skulle innebära en inskränkning av yttrandefriheten, fria medier eller att man inte står upp för rättsstatens grundläggande principer”.
Kalla mig naiv, KD värmer såklart upp spelfältet inför valet 2022, men hennes uttalande fick mig att sätta morgonkaffet i halsen.
Så sent som i september lämnade SD:s riksdagsledamot Josef Fransson in en motion till riksdagen med skarpa förslag om att banta public service, ta bort presstödet, lägga ned jämställdhetsmyndigheten och Brottsförebyggande rådet (BRÅ), slopa Sveriges biståndsmyndighet (Sida), att i lag förbjuda ekonomiskt stöd från det offentliga till ideella föreningar ”som producerar ideologi och propaganda”, med mera.
Samme Fransson har även gett uttryck för att SR-medarbetare, de som skrivit under uppropet mot rasism och diskriminering på sin arbetsplats, ”torde vara alldeles särdeles enkla att avskeda”. Ett uttalande som delats vidare av SD:s officiella Twitter-konto.
I propagandakanalen Riks förklarar SD:s partiledare Jimmie Åkesson att nästa steg för partiet är att vara del av, eller att få inflytande över, en regering. Han ser SD som ett potentiellt 30 procentsparti och är övertygad om att de kommer leda landet en dag.
”Det kommer inte att ske nu och det kommer inte att ske i nästa val heller sannolikt, men vi tar oss hela tiden ett steg närmare. Och så nära som vi är nu, när det handlar om inflytande över en eventuell regering och så, det har vi ju aldrig varit tidigare”, resonerar Åkesson.
DN:s ledarskribent Susanne Nyström ser också att SD:s inflytande över en M/KD-regering kan komma att växa gradvis:
”Det är mycket möjligt att det inte kommer kosta särskilt mycket i den första förhandlingen för att (SD) ska gå med på att släppa fram Ulf Kristersson. Däremot kan det bli dyrare i nästa budget eller i nästnästa och då är ju frågan vad man gör då, när man väl är statsminister och har satt in sitt förtroendekapital i att det inte är något problem att samarbeta med SD”, säger hon i Studio Ett.
Vad är det då som Sverigedemokraterna kan tänkas kräva i kommande förhandlingar?
Jo, exempelvis menar partiets finanspolitiska talesperson Oscar Sjöstedt, i en intervju för Riks, att migrationspolitiken kostar för mycket. Antalet migranter som ska få uppehållstillstånd i Sverige bör vara noll, eller till och med minus:
”Det vill säga att återvandringen bör vara större än invandringen.”
Kanske vill SD hjälpa de som lever i krigsdrabbade områden ”på plats” istället? Med tanke på riksdagsmotionen om att slopa Sida så är det föga troligt att de vill något som helst annat än stänga gränsen för gott
Om det är någon som vet att regeringssamarbete över ideologiska gränser kostar så är det just Stefan Löfven. När han nu varnar för att partiet, som har sina rötter i rasism och nynazism, inte kommer visa alla sina kort på förhand, utan vänta tills Kristersson och Busch inte har något annat val än att kompromissa, bör de lyssna. Och de gör bäst i att lystra nu, innan det är för sent.
