Rossana Dinamarca: Det skär i hjärtat när mitt gymnasiebarn beskriver känslan av isolering

Sedan mitten på mars i år har gymnasieelever haft distansundervisning med undantag för några månader under höstterminen.

Jag minns min gymnasietid som en viktig tid i mitt formande som person. Det var skönt att bryta upp med de klasskamrater som jag växt upp med sen första klass. Inte för att jag inte trivdes utan för att det är svårt att bli någon annan när en redan har en roll och plats. Gymnasiet gav möjlighet att börja om med helt nya människor. Framförallt handlade det om att bli mer självständig. Då kände jag mig nästan som en vuxen, men när jag ser på mitt eget gymnasiebarn inser jag att vi inte var i närheten av vuxna då, men känslan av självständighet var viktig. Det är därför så sorgligt att se hur mitt och andras barn går miste om det just nu. Särskilt då jag hann se hur mitt barn växte, strålade och även uttryckte glädje och välmående över att ha börjat gymnasiet. Att få en nytändning med nya ämnen, utmaningar, men framförallt nya människor, lärare och kompisar.