Vi vuxna måste bli bättre på att förklara det barnen ser på nätet

Polisen i södra Stockholm myntade begreppet ”krimfluencer” för några år sedan, när man jobbade mot en rappare som också tillhörde ett kriminellt nätverk. Det var ett nyord i tiden. 

Polisen hävdade att rapparen blev en reklampelare för gänget. Musiken ett rekryteringsverktyg gentemot barn i området. Resonemangen var lätta att känna igen. Mediedebatten om svenska rappares kriminella kopplingar hade redan då pågått länge. 

Idag har vissa av artisterna blivit moderna rockstjärnor, delvis på grund av kontroverserna kring dem. 

Mindre kända är den växande grupp krimfluencers som idag påstår sig berätta sanningen om kriminaliteten på sociala medier. 

Idag berättar Dagens ETC om en sådan Tiktokprofil, en person som lever stora delar av sitt liv framför webbkameran. Hans innehåll får viral spridning främst när det uppstår konflikter med andra profiler, eller när huvudpersonen själv förolämpar någon gängmedlem. Nu misstänker polisen att konflikterna triggat attacker mot en villa i södra Stockholm där hans föräldrar bott på övervåningen, medan en annan familj hyrt nedervåningen. Den familjen har fått ducka för kulor och hittat handgranater i vardagsrummet. Tiktokprofilen själv befinner sig oftast i Dubai. 

Den här kulturen är ny och växande. Idag finns en handfull krimfluencers som berättar sin version av den svenska gängkriminaliteten. Precis som medier, streamingtjänster och bokförlag levererar man ”true crime” till ett land som inte verkar kunna få nog av ämnet. Men ofta blir de själva indragna i världen man berättar om. 

Publiken är ofta ung. När jag föreläser i skolor möter jag barn i sexan eller sjuan som har extremt bra koll på de rappare, gängmedlemmar och krimfluencers jag talar om. Men det är inte mina tidningstexter de har läst. De har istället följt miljön i sin vardag: på skolgården och på torget, men framför allt i telefonen. 

Barnen har ofta större insyn än de poliser, ministrar och forskare jag brukar intervjua i frågan, bara genom att själva vistas på plattformarna. I våras träffade jag en kille i sexan som sa att han ”redan visste allt” om det jag berättat, men att han inte räckte upp handen på lektionen ”eftersom man inte pratar om de här sakerna”. Han föreslog att jag kanske inte heller borde göra det. En hänvisning till tystnadskulturen som ofta omgärdar kriminaliteten. 

Den kulturen försöker många i medierna förändra. Vi gör det med små, försiktiga steg. Genom att publicera journalistik enligt ett pressetiskt regelverk. En framgångsrik krimfluencer trotsar tystnadskulturen genom berusade rants på Tiktok. Självklart är det mer spännande att följa. 

Alla älskar gränslöst skvaller. Även algoritmerna. Plattformarna som den här kulturen skapas på belönar alltid konflikt – men aldrig något så tråkigt som faktakontroll. Det är även Tiktok och Instagram som bidrar till att skapa de här miljöerna, och att koppla ihop svenska barn med svensk gängkultur.

Förra året misstänkte polisen att en nätkonflikt mellan en Youtubestjärna i södra Sverige och en svensk rappare lett till skjutningar och sprängningar mot stjärnans anhöriga. Familjen vädjade om att lämnas utanför. 

– Snälla, vi har ingenting med detta att göra. Någon kunde ha dött, låt oss vara, sa Youtubestjärnans bror då till Aftonbladet.  

Brodern fick frågan om varför hans familjemedlem fortsatte publicera innehåll som verkade leda till nya våldsdåd. 

– Jag tror att när man är i internetvärlden är det lätt att inte se den riktiga världen, svarade han.  

Den gråzonen lever många i idag. Och det är självklart inte bara nätprofilerna som har svårt att hålla reda på gränserna. 

Många tolvåringar jag möter är visserligen ofta bättre på källkritik än de vuxna som hörs i frågor om gängkriminalitet. Tolvåringarna har förstått att musik av en gängkopplad rappare också kan vara konst och fiktion. Att krimfluencers skämtar och överdriver. Att vad de ser i telefonen delvis är fejk.  

Men att avgöra exakt vilka delar som stämmer – det klarar varken tolvåringen eller vuxenvärlden idag. 

Medan vi vuxna tittar bort, eller bara förfasas på avstånd, lever många unga med en allt tätare relation till den här världen. Vill vi andra påverka den utvecklingen så måste vi bli bättre på att berätta om den delen av samhället. På att förklara den och på att själva se vad den representerar i en tonårings liv. Ofta fastnar vi vuxna i att spegla vår egen oro inför varandra. I stället för att verkligen förstå hur samhällsutvecklingen påverkar barnen.