Skärholmen är den stadsdel där flest misstänks för narkotikabrott. Men droganvändande bland unga är betydligt vanligare i Danderyd. Det visade en studie från Brå som kom i förra veckan och som Dagens ETC rapporterade om.
Några dagar senare skriver Victoria Kawesa på sin Facebook: ”Jag blev nyligen utsatt för ett afrofobiskt hatbrott och misshandel i T-banan av vit medelålders man. Fick veta att ärendet lagts ned!!!! Och att polisen inte ens registrerade det som ett hatbrott!!!”
Att klass och etnicitet har betydelse för hur vi bedöms, såväl av vänner som av staten, är inte något nytt. Förvånande var därför att förtroendet för myndigheter i utsatta områden ökar.
Men fortfarande går att konstatera att förtroendet fortfarande är lägre än i andra urbana områden. Vad som krävs för att öka förtroendet ytterligare är att myndigheter fokuserar på det som bör fokuseras på.
När samhällets vinnare, killarna i Danderyd, sällan misstänks för narkotikabrott är det inte konstigt att Sveriges narkotikapolitik ser ut som den gör. Om de blev misstänkta lika ofta som killarna i Skärholmen, skulle förmodligen Sveriges narkotikapolitik debatteras mer högljutt.
Och då hade polisens resurser kunnat gå till viktigare saker. För som narkotikapolitiken ser ut i dag drabbar den främst personer som riskerar att dö i sitt missbruk – och unga killar i förorten som orättvist misstänks för brott, vilket inte ökar deras förtroende för rättsväsendet.
Myndigheter ska hjälpa till. Att fokusera på åtgärder som gör att folk känner sig trygga och att människor litar på att de får den hjälp de behöver är rätt väg att gå. Det belyser även socialarbetaren Bettan Byvald i artikeln av Gustav Gelin här ovan.