Kampen mot gängen har blivit ett krig om detaljer

Teresa Carvalho var arg. Det var en helt vanlig torsdag i riksdagen.

På en presskonferens sade Carvalho att det som hänt i de svenska gängkonflikterna de senaste åren är ”som hämtat ur en skräckfilm”.

Carvalho är Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson. Alltså en potentiell justitieminister vid valvinst i september.

Det var veckan innan den senaste vågen av skjutningar i landet. Nyhetsmässigt hände inte mycket gällande kriminaliteten. Det här gällde bara det vanliga mörkret. Carvalho visade siffror på den ökade andelen unga barn som misstänks i mordärenden de senaste åren.

– Blodröda siffror i Tidöregeringens bokslut, sa hon.

– Jag brukar säga att nyrekryteringen är regeringens blinda fläck. Men de här siffrorna visar att det snarare handlar om ett svart hål.

Ett hål som man skulle kunna argumentera för att många av de svenska partierna befinner sig i tillsammans.

Idag håller S och M i stort med varandra om kriminalpolitiken. Det blir allt svårare att hitta konfliktlinjer i frågan.

Kritiken mot Tidöregeringens kriminalpolitik från andra delar av samhället handlar ofta om att man genomför stora förändringar för snabbt. Som till exempel i debatten om sänkt straffbarhetsålder.

Kritiken från Socialdemokraterna handlar tvärtom oftast om att regeringen är för långsam.

Den här dagen ville S diskutera ett nytt lagförslag om att polisen ska få möjlighet att kräva av nätjättar som Instagram eller Tiktok att plocka ned ”rekryteringsannonser”. Även här finns total politisk enighet.

Planen är att hantera frågan i riksdagen under sommaren, så att lagen kan träda i kraft i höst.

Ohållbart, menade Teresa Carvalho.

Hon pekade på att många barn blir måltavlor för rekrytering under sommarlovet. Och krävde att regeringen hjälper till att skapa ett snabbspår för lagen, så att den kan träda i kraft i juni istället för i september.

Carvalho jämförde med hur man hanterat ett förslag om serveringstillstånd, om slopade matkrav vid alkoholförsäljning.

– Där kortade man handläggningstiden med just tre veckor. Det är vad vi ber om. Man gjorde det för att det var så viktigt för regeringen att få just den lagen på plats innan semestern. Men att stoppa gängens rekrytering av våra barn, det får vänta. Den prioriteringen skaver betänkligt.

När Dagens ETC kontaktar Gunnar Strömmer om detta svarar pressekreteraren Caroline Oppsahl att ”lagstiftningen redan går i ett snabbspår och tas fram så fort som möjligt”.

Så gick ännu en dag i riksdagen.

För att hålla igång det så kallade ”kriget mot gängkriminaliteten” behövs en motståndare.

Här finns en av den svenska kriminalpolitikens stora underliggande frågor.

Vem krigar vi mot, egentligen? En gängledare med ett fantasifullt smeknamn? Fattigdomen och segregationen? De så kallade ”barnsoldaterna” - eller bara de vuxna som rekryterar dem? Techföretag som vidarebefordrar både gängkultur och rekryteringsannonser till en växande målgrupp?

Frågan rör på sig. Ofta i takt med opinionsläget. Men medan gängkonflikterna blivit blodigare har en slags konsensus formats. Ett krig är det nog, ändå. En strid om själva samhället. En kamp mellan gott och ont.

Idag går skjutningarna ned. Gängledare grips på löpande band. Om det är ett krig mot Greken och Kurdiska Räven vi sysslar med, så ser det ut som att samhället håller på att vinna.

Den politiker som vill hitta en konflikt i frågan behöver alltså flytta debatten.

Kanske är det därför Socialdemokraterna riktar in sig på själva hanteringen av ett lagförslag. För samtidigt vill man ju generellt lägga sig så nära regeringens politik som möjligt.

Anledningen till det finns egentligen inte i de traditionella politiska hållningarna. Sverige har länge haft en vänster som tryckt på behovet av mer ”förebyggande arbete” i de här frågorna. Ett meddelande som upprepats även av poliser, socialarbetare och lärare - i princip alla som dagligen möter unga kriminella i sitt arbete. En linje som också har stöd i stora delar av den tillgängliga forskningen.

Men i den politiska debatten är detta något som ofta kodas som en ”mjuk” hållning. Svårare att sälja in i ett samhälle som verkar prioritera hårdare tag. Väljarna verkar fortsätta belöna politikerna för att skapa till synes hårdare lösningar på ett av våra största samhällsproblem.

Den här veckan kom den första stora studien på 15 år gällande svenska folkets ”straffbenägenhet” - ett akademiskt begrepp som beskriver i vilken utsträckning en individ, grupp eller ett samhälle förespråkar en mer repressiv kriminalpolitik

Där finns en nyckel till varför våra politiska partier tävlar om att framstå som bäst på hårda tag. För att folk, lite i allmänhet, vill ha det så. ”Svenskarnas syn på brott och straff har blivit tydligt mer restriktiv”, hälsar Högskolan i Gävle i ett pressmeddelande där man sammanfattar den allmänna riktningen.

”I dag finns bland befolkningen ett brett och genomgående stöd för hårdare straff, oavsett hur individerna står politiskt.”

Den första delen av den nya studien visar bland annat att sju av tio svenskar vill att en 16-åring ska dömas som en vuxen. Ungefär lika många är generellt för längre fängelsestraff. Kvinnor tycker ungefär lika som män. En övervägande del av de som ser sig själva som ”klart till höger”, 89 procent, är för hårdare straff. Men så mycket som 49 procent av de som ser sig som ”klart till vänster” och 58 procent av de som ser sig som ”delvis vänster” håller med.

Stora politiska partier mäter regelbundet sånt här själva. Man testar och korrigerar.

Så kring alla ”hårdare tag” - som fått en sån svidande kritik från remissinstanser som Kriminalvården, Polismyndigheten och nu senast Lagrådet - finns inför valet egentligen ingen större politisk konflikt.

Efter presskonferensen i riksdagen stod Teresa Carvalho i en korridor och sa till Dagens ETC att resurser till förebyggande arbete och tidiga insatser absolut är viktiga.

Men att det här med rekryteringen på sociala medier är ett akut och nytt problem. Inget som hade kunnat hanteras under den förra mandatperioden. Av Socialdemokraterna.

– Så det ansvaret faller ju väldigt tungt på den här regeringen. Jag begriper inte varför just det här ska ta så lång tid. Det här är akut på riktigt. Det råder en total politisk enighet. Då är det liksom inte läge att hålla på med politiskt spel och taktiserande.