Att ha olika åsikter är helt i sin ordning. Däremot är det ett demokratiskt problem att den privata vårdmarknadens aktörer inte vågar stå upp för sin agenda, en rädsla som bottnar i att de flesta medborgare fortfarande tror på idén om vård på lika villkor.
Tyvärr agerar även de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna på det här sättet. Exempelvis när de, i två motioner från hösten 2022 som ska avhandlas i en riksdagsdebatt imorgon, onsdag, blandar bort korten kring vård på lika villkor.
I den ena motionen hävdar M, SD, KD och L att det inte finns något ”tydligt skäl att misstänka” att privata vårdgivare gör felaktiga bedömningar vad gäller vård efter behov. I den andra motionen skriver C att:
”Det finns inga belägg för att privata sjukvårdsförsäkringar leder till att patienter med mindre behov går före patienter med större behov.”
Vårdgivare ger redan förtur
Det är rena lögner. Själva syftet med en privat sjukvårdsförsäkring är att försäkringstagaren får snabbare vård än andra medborgare med exakt samma medicinska behov. Det vill säga att somligas fysiska och psykiska lidande prioriteras högre än andras, trots total avsaknad av medicinska skäl för en sådan prioritering.
Idag finns hundratals vårdgivare som, på dessa plånboksmässiga grunder, ger förtur åt försäkringskunder framför offentligt finansierade patienter.
I motionerna yrkar de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna avslag på Socialdemokraternas blygsamma förslag att regionerna ska be de privata vårdgivarna att bedriva vård på lika villkor. Avslagsyrkandena får den privata vårdindustrin att jubla. Försäkringsbolagens lobbyorganisation Svensk Försäkring är helnöjd, och de privata vårdgivarnas organisation slår fast att motionerna är en ”framgång för Vårdföretagarnas påverkansarbete”.
Gör ett seriöst samtal omöjligt
Det är lätt att förstå Vårdföretagarnas glädje. Först publiceras en statlig utredning som är ett beställningsverk av den privata vårdindustrin. Sedan vaskar Socialdemokraterna fram uddlösa förslag ur denna utredning, men inte ens de får bifall av en riksdag som är mer privatiseringsvänlig än på år och dag.
Det är som sagt tillåtet att propagera för att hälso- och sjukvårdslagens paragraf om vård på lika villkor ska strykas. Och ja, man kan mycket väl plädera för ett ojämlikt system där vård blir köp- och säljbar på en marknad.
Men gör det då!
Ovanstående motioner skrivna av Camilla Waltersson Grönvall (M), Linda Lindberg (SD), Acko Ankarberg Johansson (KD), Lina Nordquist (L) och Anders W Jonsson (C) omöjliggör ett intellektuellt samtal om vårdens utveckling, detta då de argumenterar för något som de inte vill kännas vid att de argumenterar för.
Talar tyst om sin agenda
På samma sätt förhåller det sig med vårddebatten i stort, där privatiseringsivrarna talar tyst om vad de vill göra med den gemensamma vården. Det är teman jag fördjupar i boken Den sjuka debatten: Bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner (Verbal förlag) som utkommer i februari. Där visar jag hur raserandet av ett gemensamt sjukvårdssystem sägs vara det bästa som kan hända det gemensamma. Där visar jag hur privata vårdgivare och försäkringsbolag driver på för att förändra systemet i grunden, samtidigt som de hävdar att allt ska förbli som det varit.
Det är ett demokratiskt problem att privatiseringsivrarna bygger sina resonemang på myter, nyspråk och lögner. Och att ingen öppet vågar förespråka den tudelade sjukvård som vi i tysthet närmar oss.
