Det finns en plätt i marken, en bit slitet gräs och vått grus nära ett förortscentrum i södra Stockholm, som många boende brukar ta några steg runt. Speciellt unga i området är försiktiga med att trampa här. Som om det fanns en osynlig gräns runt just den här platsen. Här blev en person skjuten till döds. Det vet de som bor i kvarteren.
I dag finns sådana platser över hela landet. I vissa områden, de polisen brukar beskriva som ”utsatta”, finns ofta flera. Det finns en utanför dörren till mitt kontor, i en annan Stockholmsförort. Skolbarnen brukar snabbt titta till den när man går förbi.
För många har händelsekedjan kring en skjutning blivit rutin. De oroliga inläggen på Facebook. Sedan stöket i kommentarstrådarna. Nyhetsflasharna. Det frenetiska sökandet efter identitet på offret, bland vänner eller på Flashback, Snapchat och Tiktok. Dagen efter står marschallerna i centrum. Ibland finns det högar av blommor, ibland bara ett par buketter. Nallar och mjukishjärtan. Kanske ett porträtt av offret.
Frågan är hur rutinen påverkar dem som upplever den.
”Våld har spridningseffekter”, sa kriminologen Manne Gerell till mig för några år sedan. Men det finns egentligen ingen svensk forskning på ämnet. Gerell brukar citera studier från Chicagos fattiga områden och Rio De Janeiros favelor. Här ser man hur barn visar oro och koncentrationssvårigheter och presterar sämre i skolan kort efter uppmärksammade våldsdåd i närheten. En studie från Philadelphia finner samband i tid mellan skjutningar som skett i närområdet och uppgifter om att fler barn i området behövt söka vård för till exempel depression och självskadebeteende. Men det är svårt att jämföra amerikansk forskning med svenska förhållanden. Här har vi — trots allt — en jämförelsevis låg nivå av den sortens brott.
En hypotes som Manne Gerell tagit upp är att eftersom gängvåld är mindre vanligt i Sverige än i Chicago, så skulle man kunna man anta att svenska barn påverkas ännu mer här - när våldet väl sker. Då det helt enkelt bryter mer mot normen.
Tillsammans med några kollegor har Gerell därför startat ett forskningsprojekt om ämnet: ”Att leva med efterdyningarna – konsekvenser av skjutvapenvåld för bostadsområden och individer”. Inget har ännu publicerats härifrån. Det senaste jag hörde var att man väntar på finansiering.
Samtidigt maler verkligheten på.
Trippelmordet i Uppsala har börjat sjunka undan från de stora, nationella nyhetsmediernas förstasidor. Men Uppsala Nya Tidning kunde för några dagar sedan berätta att poliser som utreder mordet börjat titta på en lokal gängkonflikt i stadsdelen Gottsunda som potentiell bakgrund till morden. ”Både offer och flera misstänkta är nära kopplade till stadsdelen”, skriver man.
Gottsunda har alltså haft sorg de senaste veckorna. En kurator på en lokal skola berättar att det fortfarande är flera elever som inte kommit tillbaka till skolan efter trippelmordet. Elever som kände de döda pojkarna.
Begravningar har varit välbesökta och minnesstunder har hållits. En av de döda pojkarnas pappa har försökt tala om morden så ofta han orkat, för att ”ändra samhället, sprida gott och kärlek,” som han säger till UNT.
– Gå ut och se var era barn är! Gå ut och ta hand om dem! Vi måste hjälpas åt! Hur ska vi annars få ett bra samhälle? Vi måste öppna upp våra gårdar, känna våra grannar, veta var våra barn är och hjälpas åt. Det börjar där.
Men ungefär samtidigt som barnen begravdes förra veckan stängde en lokal fritidsgård – av säkerhetsskäl och med omsorg om den unga personalen.
”Vi mår för dåligt”, sa Ann Heimer, ordförande för KFUM Uppsala som driver Gottsunda fritidsgård.
– Vi kan i det läget inte garantera en trygg och bra miljö för vår personal och våra barn, där de kan växa. Våra unga ledare, som är nyckelpersoner här, känner sig väldigt påverkade av det som hänt och behöver själva stöd nu.
Många har blivit upprörda över det här. Att en av få platser för unga stänger när områdets unga behöver den som mest. Men KFUM driver fritidsgården på ideell basis och anser sig inte ha resurserna att möta upp det nya behov som finns i stadsdelen. Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling säger att han ”ser allvarligt” på att fritidsgården stänger och ”för en dialog” med KFUM om hur man kan stötta dem.
Ibland kan det kännas som om att varje fruktansvärt våldsdåd fortfarande kommer lite som en överraskning för samhället. Trots att frågan stått högst upp på den politiska agendan i snart ett decennium. Vi vet att hela områden lider av ett gängmord — vi vet bara inte exakt hur vi ska hjälpa de unga med sina upplevelser. Vi gör stora insatser i det som kallas ”utsatta” områden — det har länge funnits ett sådant fokus i till exempel Gottsunda. Ändå verkar förändringen aldrig riktigt ske.
Senast som Gottsunda fritidsgård figurerade i medierna var 2023, när SVT Uppsala kunde berätta att fritidsgården börjat servera mat, lite som en restaurang, sex dagar i veckan.
Det gjorde de eftersom så många av gårdens besökare dag efter dag kom dit hungriga.
Både hunger och ångest över mördade vänner är högst verkliga tillstånd i dagens Sverige. Även om de ännu inte dykt upp i forskningen. Samhället måste göra mer för barnen som lever i den vardagen.
