Kommentar

Martin Aagård: Publiken älskade att han tappade tänderna

Publicerad 30 november, 2023 (Uppdaterad 1 december, 2023 )

”Shane MacGowan bemästrade rollen som det döende vraket bättre än någon annan. En roll som var omåttligt populär i det dekandenstörstande 1980-tal då han slog igenom”, skriver Martin Aagård.

Bild: TT/AP

Dagens ETC

Shane MacGowan är död. En överbeläst textförfattare som lyckades förvandla sitt missbruk till en extra bandmedlem och alla fotbollsälskande män i världen till irländska nationalister.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Martin Aagård

Text

Det finns egentligen bara en låt med Shane MacGowan som jag kunnat lyssna på utan att känna en viss uppgivenhet inför all ohygglig folkpunk han gett upphov till: ”God help me”, ett samarbete med de skotska popgenierna i The Jesus and Mary Chain.

Befriad från The Pouges frejdiga folkrock harklar han fram en psalm om att han är redo att ge upp om inte Gud hjälper honom omedelbart. Det är en ljuvlig countrysång. En vacker liten teaterföreställning om maktlösheten hos ett mänskligt vrak som inte längre kan stå på benen.