Benjamin Netanyahu håller på att bli vår tids Saddam Hussein. Ändå försvaras hans krig av svenska högerintellektuella.

Justitieutskottets ordförande använder en polisanmälan för att driva kampanj mot Lagen om hets mot folkgrupp. Han får inte lyckas.

Genom att stoppa bidragen till studieförbundet Ibn Rushd visar Folkbildningsrådet att de blivit ett redskap för politisk påverkan, inte en oberoende demokratisk kraft.

I sin nya diktsamling skriver Bruno K Öijer för första gången sedan 1976 ”Döden” med stor bokstav.

I England är Oasis återförening ett löfte om en kulturell renässans.

Hotet om fördumningen kommer inte från wrestlingstjärnor och monstertruckar. Det kommer från sofistiskerade panelsamtal mellan världens mäktigaste män.

Martin Aagård: Hon försvarar en idé som skördat många människoliv.

Balanserad nyhetsjournalistik är alltid ett lagarbete. Den som vill åka solo gör bäst i att syssla med något annat.

Tyvärr var de inte tillräckligt starka. Hans frigivning är ingen triumf för pressfriheten.

Martin Aagård introducerar FASC-NAT-skalan, ett nytt sätt att förstå europeisk politik.

Konsthallen Magasin 3 lägger ner verksamheten. I en värld som förstod konst och inte bara kommers, hade det offentliga tagit över verksamheten redan igår. 

Satir är skoj, som man ska bli arg av!

Ulf Kristersson har inte fattat att SD lämnat Tidöavtalet. Att tvingas ta ansvar för någonting är det värsta som kan hända partiet.

Om andra medier verkligen vill begränsa public services uppdrag måste de visa att de kan leverera bättre journalistik.

Långt efter Metoo har Stig Larssons gamla provokationer och misslyckade relationer kommit i kapp honom: ”Jag har övervärderat min egen betydelse”

”The gay olympics” har i år blivit en festival för politiska aktivister och rena dårar. Det är både deprimerande och hjärtevärmande.

Poliser och aktivister kan inte stå ensamma inför det växande fascistiska terrorhotet. De behöver politisk uppbackning. Även från höger. 

Samtidigt som Hanif Bali hävdar att ”ras” kommer att bli framtidens stora politiska fråga, försöker en ny generation byta ras i hemliga forum på internet. Det var på tiden, tycker Martin Aagård.

Det är som att han väntat på att något ska börja brinna.

Det bisarra förbudet mot snabb och långsam musik är egentligen bara konsekvensen av en nationalistisk kultursyn. Parisa Liljestrand och Lawen Redar kan lära sig av Ramzan Kadyrov.