Kommentar

Lars Palmgren: Kåpmannen som visade sig vara en intellektuell maestro

Publicerad 18 oktober, 2021

Lars Palmgren mötte ”Kåpmannen” innan pandemin bröt ut. Nästan två år senare fick han veta vem personen är. Bild: Bild: Shutterstock

Dagens ETC

Migrationens vågor slår mot Latinamerika. Människor byter land, på flykt undan fattigdom eller hopplösa regimer eller ofta både och. Lars Palmgren befinner sig mitt i detta – när han får höra Kåpmannens osannolika berättelse om resan från att tillhöra den politiska eliten i Venezuela till att leva eremitliv i en grotta bakom en mack i Chile.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Lars Palmgren

Text

Ett par dagar efter att en våldsam xenofobisk attack sått skräck bland venezulanska migranter i staden Iquique i norra Chile, upptäckte jag att också mannen som jag brukade kalla ”Kåpmannen” för att han alltid dolde sitt ansikte i en vid munkkåpa, är venezulansk migrant. Men dessutom att vi har en gemensam vän.

Det var innan pandemin som ”Kåpmannens” och mina vägar brukade korsas. Han letade saker i sopcontainrarna i mina kvarter och hans två ilskna hundar brukade garantera en fri zon omkring honom. En underlig undflyende varelse som jag inte lagt märke till om det inte vore för att hans skällande byrackor ofta gick till attack mot min hund. ”Kåpmannen” sket högaktningsfullt i det, lunkade bara vidare med sin kärra mot nästa container, medan jag ilsken och lite rädd gapade efter honom att hålla ordning på sina lusiga bestar.