Christoffer Röstlund Jonsson: Domedagen ska vara kul!

Eldsprutande elgitarrer. Vrålåk, hagelbrakare. Muskliga nakna män i snabba solglasögon, som erotiskt blåser sax. Våldsamma visioner som punchar sig in i min skalle när ett event säljs in som Underhållande Undergång, med stora u:n. Den här utstuderat stockholmska opolitiska valvakan, som av arrangörerna introduceras som just ”en kul domedag”, innehåller dock inget så fartfyllt. Istället får vi konservative katoliken Roland Poirier Martinsson i GW-väst och Birkenstock, som gubbmumlar om att det är svårt att vara glad. 

Nå, man har bara så kul som man gör sig. Och vi har alla en roll att spela i Sveriges pågående politiska pandemoniumpjäs, som medan jag skriver det här fortfarande frustar på som en överårig porrstjärna med astma. Min kända karaktär är den av den hånfulla lönnmördaren. När jag kliver genom dörren på Kulturhuset hälsar bossarna på kommunikationsbyrån 500, som styrt upp kalaset, ler stort och säger att de ser fram emot att läsa min blodtörstiga roast.