Jösses, vilken politisk vecka det var förra veckan! Efter hundra år av kvinnlig rösträtt fick vi vår första statsminister, men ändå inte. Centerpartiet som hade förhandlat budget med regeringen i månader drog sig plötsligt ur budgetsamarbetet, och Miljöpartiet lämnade regeringen. Plötsligt behövde statsministern väljas om, och hennes start som landets ledare utgick från någon annans budget – som lämnade mycket att önska ur klimat- och miljösynpunkt.
Under den rödgröna mandatperioden har miljöbudgeten ökat från strax över 5 miljarder till nära 22 miljarder, föreslaget för 2022. Det är en kraftig höjning, men fortfarande bara en procent av statens totala budget. Det är en blygsam insats för att försöka driva klimatomställningen och stoppa artutdöendet.
Att sänka ambitionen ännu mer, som M/KD/SD-budgeten innebär, är vettlöst! Nu skärs miljöbudgeten ner med 3,5 miljarder kronor, samtidigt som skatten sänks på bensin och diesel. Trots den högaktuella skogsdebatten under 2021 försvinner 2,4 miljarder kronor för att skydda fjällnära skog. Trots att klimatkrisen kräver att vi ska sluta med fossila bränslen, blir det billigare att släppa ut.
Den gemensamma M/KD/SD-budgeten är ändå ”bättre” för miljö och klimat än partiers enskilda budgetar, som Sverigedemokraternas. Om SD:s budget hade röstats igenom hade miljöanslagen kapats med över 9 miljarder, samtidigt som miljöskatter hade avskaffats i mångmiljardbelopp. Den bristfälliga omställning vi nu försöker oss på hade i praktiken avbrutits helt.
Frågan är hur budgetarna kommer att se ut när partierna har fått mer tid att förhandla. Utan en ordentlig miljö- och klimatbudget kommer vi aldrig nå några mål. Med ordentlig finansiering finns det fortfarande hopp.
