Vi har en rätt att yttra oss fritt. Vi har också en rätt till liv. När illvillig desinformation – påståenden som vi vet är både felaktiga och farliga – kan spridas ohejdat, frontalkrockar de här två värdena. Det ena av dem måste ge vika och det vi har valt att offra är mänskligt liv.

Vi behandlar det fria ordet som heligt, men liv som förhandlingsbart. När regeringar inte bryr sig om att förbjuda direkta lögner som äventyrar människors liv, anser jag att de gör fel val.

Nödvändigt att begränsa

Regeringars reglering av vad vi får säga är alltid farlig, särskilt när regeringen, som den i Storbritannien, har auktoritära tendenser. Men avsaknaden av reglering är också farlig. I teorin inser vi att viss begränsning av yttrandefriheten är nödvändig. Nästan alla är överens om att det inte ska vara tillåtet att ropa ”det brinner!” i en fullsatt teater, för då kommer människor sannolikt att trampas ihjäl. Men människor trampas ihjäl av de här lögnerna. Visst har väl gränsen överskridits?

De som kräver absolut yttrandefrihet pratar ofta om en ”marknadsplats för idéer”. Men på en marknadsplats är man förbjuden att komma med falska påståenden om sin produkt. Man får inte sälja en sak som något annat. Man får inte sälja aktier med ett falskt prospekt. Man är enligt lag förbjuden att tjäna pengar genom att ljuga för sina kunder. Med andra ord så finns det begränsningar i yttrandefriheten på marknadsplatsen. Så var är handelsnormerna för denna marknadsplats för idéer? Vem reglerar mått och vikt? Vem kontrollerar prospektet? Vi lägger mer omsorg på att skydda pengar från lögner än på att skydda människoliv.

Jag anser att det borde vara förbjudet att sprida de allra farligaste lögnerna, som dem som nämns i det första stycket. En möjlig förebild är cancerlagen, som förbjuder folk att göra reklam för botemedel eller behandlingar för cancer. Ett förbud mot de värsta covid­lögnerna bör vara tidsbegränsat och gälla i kanske sex månader.

Jag skulle vilja att en expertkommitté, liknande den vetenskapliga rådgivande gruppen Scientific Advisory Group for Emergencies (Sage), identifierar påståenden som utgör en verklig fara för liv och lägger fram ett tillfälligt förbud inför parlamentet.

Denna åtgärd skulle bara gälla de allra mest extrema fallen, men vi bör vara betydligt mer uppmärksamma på faran med felaktig information i allmänhet. Även om den hävdar att de ”experter” den namnger inte medvetet sprider falsk information, kan den nya anti-virus-sajten www.covidfaq.co kanske bidra till att minska inflytandet för personer som Allison Pearson, Peter Hitchens och Sunetra Gupta, som fått så stort utrymme i offentligheten med sina vilseledande påståenden om pandemin.

BBC har felbedömt

Hur blev de här påståendena så framträdande? De fick bara genomslag för att de gavs en enorm plattform i media, särskilt i The Telegraph, The Mail och – framför allt – husorganet för ovetenskapligt struntprat, The Spectator. Deras mest inflytelse­rika kanal är BBC. BBC har en osviklig instinkt att felbedöma var debatten kring en vetenskaplig fråga befinner sig. De hänförs av ljudet av högljudda, dåligt informerade motvallspersoner. Som naturskyddaren Stephen Barlow säger så förstör vetenskapsförnekelsen våra samhällen och livets överlevnad på jorden. Trots det så behandlar media den som en form av underhållning. Ju större idiot, desto mer sändningstid.

Intressant nog så har alla utom en av de journalister som nämns på anti-virus-sajten även en lång bakgrund av att tona ned och, i vissa fall, förneka klimatkollapsen. Peter Hitchens, till exempel, har inte bara avfärdat människoorsakad global uppvärmning, utan även växthuseffekten i sig.

Idag har klimatförnekelsen till stor del försvunnit i det här landet, kanske för att BBC äntligen har slutat att behandla klimatförändringar som en tvistefråga och Chanell 4 inte längre gör filmer som hävdar att klimatvetenskap är bluffmakeri. Tv-bolagen höll den här desinformationen vid liv, precis som BBC, som fortfarande utgör en plattform för vilseledande påståenden, upprätthåller lögner om pandemin.

Koppling till klimatförnekelse

Ironier finns dock i överflöd. En av grundarna till den förträffliga anti-virus-sajten är Sam Bowman, en senior medarbetare vid Adam Smith-institutet (ASI). Det här är en dunkelt finansierad lobbygrupp med en lång historia av vilseledande påståenden om vetenskap, som ofta verkar ligga i linje med deras finansiärers ideologier eller intressen. De har till exempel tonat ned farorna med tobaksrök och argumenterat mot rökförbud på pubar och neutrala förpackningar för cigaretter.

2013 avslöjade The Observer att ASI tagit emot pengar från tobaksbolag. Bowman själv har, med samma argument som tobaksindustrin, begärt ”upphävande av EU:s alla regler för cigarettförpackningar” med hänvisning till ”medborgerliga friheter”. Han har också rasat mot statlig finansiering av folkhälsobudskap om farorna med rökning.

Några av ASI:s tidigare påståenden om klimatvetenskap – såsom påståenden om att planeten ”inte kan värmas upp” och att klimatvetenskapen håller på att bli ”alldeles fullständigt misskrediterad” – är lika idiotiska som de påståenden om pandemin som Bowman framför. ASI:s nyliberala manifest, utgivet 2019, hävdar bland annat att ”färre människor är undernärda än någonsin tidigare”. I verkligheten har undernäring ökat sedan 2014. Om Bowman menar allvar med att vara en försvarare av vetenskapen så kanske han borde utmana några av de lögner som sprids av hans egen organisation.

Falska påståenden är storaffärer

Lobbygrupper finansierade av plutokrater och storbolag ligger bakom en stor del av den felaktiga information som genomdränker det offentliga livet. Ett exempel: Värd för lanseringen av Great Barringtondeklarationen, som förespråkar flockimmunitet genom massinfektion med hjälp av felaktiga påståenden, var – fysiskt och online – Amerikanska institutet för ekonomisk forskning. Institutet har fått pengar från Charles Koch-stiftelsen och antar en rad miljöfientliga ståndpunkter.

Det är inte förvånande att vi har en oförbätterlig lögnare som premiärminister. Den här regeringen kom från en kultur av högervriden felinformation, som nu blivit vapen för tankesmedjor och lobbygrupper. Falska påståenden är storaffärer. Rika människor och organisationer betalar rejält för att andra ska sprida dem.

Några av de som BBC använde för att ”balansera” klimatforskare i sina debatter var professionella lögnare som betalades av fossilbolagen.

Lögnare reglerar lögner?

Under de senaste 30 åren har jag sett den här affärsmodellen sprida sig som ett virus genom det offentliga livet. Det är kanske meningslöst att be en regering full av lögnare att reglera lögner. När konspirationsteoretiker röner stora framgångar med sina falska påståenden bör vi åtminstone ange de normer som ett bra samhälle skulle upprätta, även om vi inte kan lita på att den sittande regeringen upprätthåller dem.