Andreas Gustavsson: Vad betyder det att Dagens ETC klandras fyra gånger på ett år?

Som du ser anser Medieombudsmannen att en publicering att en av våra artiklar om pedofiljägarna Dumpens grundare Sara Nilsson bryter mot god publicistisk sed. Denna kritik delas av Mediernas etiknämnd – med domare samt representanter från medierna och allmänheten – som till sist är den instans som avgör om det ska delas ut klander. I detta fall är det precis vad som sker. 

Som läsare ska du naturligtvis upplysas om den saken, inte bara för att Dagens ETC måste publicera klander eftersom vi har valt att ingå i det medieetiska systemet, utan för att journalistik alltid mår bäst av total transparens.

Så vad betyder det att vi blir fällda?

Konkret har branschen valt att finansiera ett sådant här självsanerande upplägg för att det kan fungera som en barriär mot lagstiftning som naggar på tryckfriheten. Det är proaktivt. Att ta eget initiativ för att justera maktbalansen mellan medier och medborgare. Den som anser sig ha blivit orättvist behandlad ska få möjlighet till moralisk upprättelse – och andra medier kan då dra slutsatser av hur Medieombudsmannen, fram till hösten är det Caspar Opitz, resonerat i sina avvägningar. 

Det handlar just om moralisk upprättelse, om signalvärde, ett slags pågående etisk diskussion. Klander har ingen juridisk tyngd alls.

Som chefredaktör och ansvarig utgivare är det jag som är just ansvarig när Dagens ETC fälls. Sedan starten 2014 har det hänt fyra gånger. Samtliga av dessa senaste tolv månaderna. Gör vi plötsligt sämre och slarvigare journalistik? Eller har Medieombudsmannen ändrat uppfattning om kärnan i journalistisk verksamhet? Det här pratar vi naturligtvis om på redaktionen. 

Etik är levande, inte statiskt. Varje ny publicering innebär beslut som behöver fattas. 

Men för dig som läsare är det viktigt att känna till att det är kutym att inte gå i skarp polemik när det kommer klander. Av respekt för systemet, av respekt för den individ som anmält. 

På samma sätt ska medier heller inte göra offentliga utspel när de frias, vilket är avsevärt vanligare än att de fälls.

Dagens ETC har senaste åren, framför allt 2025, mött en våg av anmälningar från framför allt personer som kan sägas tillhöra den yttersta högersidan. Det är inte en oväntad utveckling. Speciellt inte givet tidningens ökade genomslag.

Jag vill ändå berätta att jag vad gäller de fyra klander som riktats mot Dagens ETC, förstår hur Medieombudsmannen tänkt i vissa fall och i andra inte. Vi är självklart inte ofelbara, när vi gör misstag ska vi lära oss av dem och förhindra att de upprepas. 

Jag delar inte Medieombudsmannens kategoriska kritik mot publiceringen om Sara Nilsson. Jag håller helt enkelt inte med. Trots att jag har djup respekt för den utsatthet som en allvarligt sjuk människa kan uppleva i mötet med en journalist. Trots att etiken kräver att särskild hänsyn ska tas för garantera den personliga integriteten.

Det är en svår balansgång. Etikens rörliga linje ska följas, men den ska också utmanas. Som när Dagens ETC gjort flera uppmärksammade granskningar av metoo-karaktär, mitt en rekyl där många medier retirerat efter övertrampen kopplade till publiceringar 2017-2018.

Jag tycker mig också se ett mönster i flera av de senaste fällningarna, och det är att Medieombudsmannen – och mer generaliserat: traditionella medier – har utmaningar när det kommer till att navigera bland nya digitala aktörer, att förstå deras budskap, tillvägagångssätt och sammanhang. 

Till sist, jag tror det är klokt att förhålla sig ödmjukt i de här frågorna. Vara tillgänglig, svara på frågor. Våga ompröva. Våga stå kvar. Inte styras av prestige. Det här är gärna en dialog jag tar med alla er som är journalistikens mottagare.