Valborgsafton är Uppsalas inofficiella nationaldag. Vi som växt upp här får något dimmigt i blicken när datumet närmar sig. Någonstans djupt inne i kroppen börjar det klia: ett diffust men plötsligt behov av att dricka Pripps Blå och frysa i en park.
Det är töntigt. Och det är sant. Firandet är en vördad tradition med långa anor i Uppsala. Ärligt talat använder vi det mest till att dricka på dagen och larva oss. Det är därför vi älskar Valborg.
Men i år var sorgen nästan för tung.
Tidigt igår kväll mördades tre personer – två barn och en myndig man – på en frisersalong nära Vaksala torg. Torget där man handlar grönsaker eller går på loppis.
Några timmar senare grep polisen en sextonåring som nu är anhållen på sannolika skäl, misstänkt för mord. Hans greps i sin lägenhet. Åklagaren Andreas Nyberg sa till Uppsala Nya Tidning att pojken var ”motiverad att mörda”. Att iakttagelser på platsen tyder på att måltavlorna inte attackerades av en slump.
På valborgsmässoaftons morgon åkte Uppsalas bussar ändå omkring med små svenska flaggor på taket. Även på polisens presskonferens hängde stora flaggor bredvid podiet. Budskapet var tydligt till alla som redan kvällen innan startat valborgsfirandet.
– Det är viktigt att fortsätta leva. Följ din plan för helgen, sa Åsa Larsson, lokalpolisområdeschef i Uppsala och Knivsta.
Och Uppsala försökte verkligen.
Avspärrningarna runt mordplatsen sträckte sig över flera kvarter runt Vaksala Torg. Några hundra meter söderut var hela centrum avspärrat för de tusentals människor som, något försiktigt, hade börjat larva sig i duggregnet.
Vi äldre, som tidigare vagt funderat på en folköl, gick över till att oroa oss över att alla tonåringar var så tunt klädda i vinden som piskade glasspapper runt Stadsparken.
Jag har många gånger handlat jordgubbar från de stånd med frukt och grönt som sköts av Ismail ”Jordgubben” Abdos familj
På morgonen intervjuades kommunalrådet Erik Pelling i många av landets största medier. Överallt uttryckte han sin sorg. Han sa att trippelmordet ”tecknar en mörk bild av vårt land”. I P1 Morgon visade han också ilska över att stater som Turkiet fängslar journalister som Dagens ETC:s Joakim Medin, samtidigt som svenska gängledare som beställer den här sortens mord har kunnat sitta säkra i samma land.
Tankarna gick till gängledarna Rawa Majid och Ismail Abdo. Båda från Uppsala. Under min tid i staden har jag ofta handlat glass från den kiosk som senare visat sig drivas av Majids mor – och enligt polisen användes för pengatvätt. Och jag har många gånger handlat jordgubbar från de stånd med frukt och grönt som sköts av Ismail ”Jordgubben” Abdos familj.
Konflikten dem emellan har satt djupa spår i hela landet, mycket på grund av alla barn som dragits in i den. Men i Uppsala är det hela närvarande lite överallt i vardagen.
Ett par timmar senare på valborgsmässoafton deltog Erik Pelling ändå i den traditionella forsränningen – skådespelet där studenter och Uppsalaprofiler paddlar tokroliga farkoster nedför Fyrisån och försöker undvika att krascha i vattenfallet vid Upplandsmuseet.
Kommunalrådets lilla farkost var tidigt ute. Båten vändes upp och ned i fallet. Till publikens stora förtjusning hamnade stadens starke man i Fyrisån.
Samtidigt fortsatte nyheterna om mordet komma i vågor: den misstänkte hade rymt från ett HVB-hem för några veckor sedan, berättade SVT. Man hade tidigare skrivit att en av de döda förekom i en tidigare utredning riktat mot en anhörig till just Ismail Abdo.
En ung pappa som bor med sin familj ett kvarter från mordplatsen hade precis kommit ur duschen när telefonen exploderade av meddelanden. Vänner som frågade om han var ok.
Dagen efter, på valborgsmässoafton, var han på väg ned till centrum med sin fru och ett spädbarn i barnvagn.
Varför? Varför barnen? Det är det jag brukar sitta och tänka på kring det här, sa pappan, som vill vara anonym.
Hans eget barn jollrade glatt från sin vagn, otåligt att röra sig vidare mot ljudet av folkfesten.
– Jag vet inte om man ens kan kalla det gängkonflikter längre, sa mannen.
– Det är ju mer bara barn som tar olika jobb.
