Jenny Aschenbrenner: Amanda Lind försvarade det finaste vi har – svensk kulturpolitik

Vita dreads i en konstig frisyr, helt okänd i kulturvärlden och med en make som var konstnär och dokumenterats när han vitmålad leviterade iförd turban och tutandes i en lur. När Amanda Lind efterträdde Alice Bah Kuhnke på posten som kulturminister fanns det inga gränser för hur mycket skit som östes över henne. Samtidigt som kulturfolket var skeptiskt var hela hennes uppenbarelse var som ett hån mot ”verklighetens folk”.

Alice Bah Kuhnkes tid som kulturminister präglades av hårda strider kring själva definitionen av kultur och dess syfte. I ena ringhörna ABK själv och andra anhängare av kulturen som ett verktyg för att stärka demokrati och rättvisa genom att rikta pengarna mot sådant som ökade toleransen, och att arbeta mot rasism, sexism och homofobi. I den andra en brokig röra av nationalistiska SD-anhängare vars enda ledord för kulturen är ”svenskt”, kulturkonservativa med en klassisk syn på konst som ska stå över dagspolitiken och liberaler som menar att konstens frihet går före alla andra hänsyn