Visst kan du tågluffa med dina barn!

Det är väldigt varmt, det är så trångt att det är svårt att se kanalerna och palatsen, allt är väldigt dyrt. Folk är inte särskilt trevliga, vi är bara några turister i mängden. Barnen är trötta och varma, jag och min fru är varma och trötta. Alla är hungriga, men när vi väl får tag på ett ställe med plats för oss kostar det alldeles för mycket för en enkel lunch. Vi känner oss lurade. När vi äntligen får gå ombord på det försenade nattåget till Paris och ta fram vår picknick i liggvagnskupén klargör barnen att Venedig är en skitstad dit de aldrig vill åka igen. Min goda idé att klämma in ett par timmar i Venedig på tågluffen visade sig vara en riktigt usel idé.

När det blir varmt går vi och badar i det kristallklara svalkande vattnet. På kvällarna strövar vi runt i den mysiga lilla stan. Barnen stannar och spelar spel på ett litet nöjesfält, dit de går tillbaka varje kväll. Vi hyr en fin, men inte särskilt dyr, etagelägenhet hos en trevlig kroatisk familj. Några hundra meter bort ligger en restaurang med en fantastisk veranda och utsikt över de vackra öarna och det Adriatiska havet. Runt oss sitter mest kroater. Restaurangen a färsk fisk, bra pasta för barnen och gott lokalt vitt vin. Vi sitter kvar länge i det sista solljuset, sedan tar vi en kvällspromenad och köper glass i hamnen. Det luktar hav och pinjeträd. När vi lämnar ön med färjan från Cres mot Rijeka talar vi om när vi kan komma till­baka igen.