I dag klockan nio släpps Vattenfalls årsbokslut och eftersom bolaget inte är en del av börsen så handlar intresset snarare om energipolitiken än om börsutveckling. Samtidigt ser analytiker på Vattenfall för att kunna bedöma de andra, privata energibolagen i EU.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Resultatet som ska presenteras kommer troligen – som alla år – att vara gott. Vattenfalls verksamhet går med överskott och dominansen över den svenska energimarknaden gör att det ska mycket till för att visa minussiffror. Däremot har bolaget på senare år fått göra stora nedskrivningar på felaktiga investeringar i gaskraft, kolkraft och även kärnkraft. Den här nedskrivningarna gör att man visat miljardförluster fast själva verksamheten varit positiv.
Det är svårt för utomstående att i förväg göra bedömningar om bolaget väljer att fortsätta med nedskrivningar eller om man tvärtom vill visa ägarna att städjobbet är genomfört och framtiden trygg. En bolagsledning som är ny vill gärna ta bort problem de första åren för att kunna visa vinster därefter. Men att bolaget har goda resultat betyder inte att det blir ointressant att studera hur det fungerar på marknaden.
Vattenfall är på många sätt en spegling av energibranschens globala problem.
Kompenserar med nätavgifter
Elpriset i Sverige har varit lågt. Lägre än kärnkraftens produktionskostnader (cirka 30 öre/kilowattimme) och lägre än vad vindkraften eller annan ny elproduktion behöver. Det enda nya som faktiskt direkt lönar sig för stora bolag i Sverige är att bränna sopor och göra el, eller att som konsument äga elproduktion (solel) själv.
Men för de dominerande bolagen gäller att sänkta elpriser har kunnat kompenseras genom kraftigt ökade nätavgifter. Formellt är detta inte möjligt, men i praktiken är det just det som hänt. I dag betalar de flesta lika mycket för att få el överförd, som vad själva elen kostar. Vid kraftig vind eller nattetid är förhållandet ännu extremare. Elen kan kosta under 10 öre per kilowattimme, medan elnätet fortsätter kosta runt 30 öre för konsumenten.
Vattenfall har liksom andra nätägare agerat för att höja överföringspriserna långt över konsumentprisindex och också vunnit överklaganden från myndigheter.
Det här är en monopolmarknad.
Det är också orsaken till att Folksam med flera betalade ett pris som analytiker tyckte var ett "överpris" när Fortums elnät förvandlades till nutida Ellevio. De nya ägarna visste uppenbarligen mer om nätprisernas framtida höjning än analytikerna.
Monopolmarknaden kombinerat med att Vattenfall är störst på elproduktion gör att bolaget i Sverige måste misskötas rejält för att inte gå med överskott.
Uppdrag: rädda kärnkraften
Den viktigaste ekonomiska uppdraget 2016 för Vattenfall var att rädda kärnkraften. Det är där man gjort de största nyinvesteringarna i Sverige och när man lyckades få politiskt stöd för minskad skatt på kärnkraften räddades ekonomin för den några år framåt.
Skattesänkningen handlar om cirka fem miljarder för ägarna och kommer av finansdepartementet hanteras genom att konsumenternas energiskatt höjs med fyra–fem öre framöver.
Satsningen på att rädda kärnkraften är därmed mycket större än all offentligt stöd till förnybart.
Det är också orsaken till att Vattenfall inte är den dominerande aktören i Sverige för mer förnybart.
Mycket mer vind eller annan ren energi innebär bara sänkta elpriser eftersom Sverige som nation inte ökat möjligheten att exportera ren el till andra marknader med högre elpris som Polen eller Tyskland.
Det kan tyckas absurt att statens eget energibolag inte är ledande i omställningen inom landet, utan låter kommunala energibolag och Eon vara betydligt aktivare, men det är ett faktum baserat på lönsamhetskravet och det faktum att ny elproduktion alltid hotar lönsamheten hos det man redan äger.
Och det finns alltid ekonomiska argument för att inget göra.
Mer lönsamt med vindkraft
Vindkraften i Sverige är just nu – trots enorma framgångar vad gäller produktion – i kris. De låga elpriserna och de låga elcertifikatpriserna (de är i dag bara en femtedel av vad de "skulle vara") innebär att vindkraftsägare pressas av olönsamhet och därmed kan små ägare tvingas av banker att sälja med förlust. Små ägare drabbas hårt av att vindkraft varit en sådan framgång.
När ren elproduktion visar sin styrka blir bevarad subventionerad kärnkraft en effektiv broms för all utveckling.
Samtidigt finns politiska krav på att Vattenfall ska ställa om. Där räddas bolaget i dag av vinden utomlands.
Genom stora havsbaserade vindkraftsparker i Storbritannien och Tyskland (nyligen invigdes Sandbank där Vattenfall stolt berättar att man kan producera el till 400 000 tyskar och minska utsläppen med 700 000 ton koldioxid) förbättrar bolaget sin klimatprofil samtidigt som svenska energipriser inte påverkas.
Stora stödsystem i Storbritannien och Tyskland gör att vindkraften blivit mer lönsam än Vattenfall beräknat, och byggtiden har minskat rejält med ny teknik och erfarenhet.
Den här framgången går samtidigt på tvärs emot de besked bolaget gav bara för några år sedan och visar att man antingen inte var medveten om marknadens förändring eller motiverade de stora kol och kärnkraftssatsningarna med överdrivna argument om vindkraftens olönsamhet.
Risk för nya bakslag
Vattenfall som bolag tror varken på solenergi eller på ny lagringsteknik i Sverige. Man har självklart satt upp solceller (runt vindkraftverk) men agerar globalt emot de stora utvecklingarna. Globalt har solel blivit billigare än vind, gas och kol, men Vattenfall tror inte att den energirevolution som pågår ska slå igenom.
Det här borde bekymra ägaren då storskalig vindkraft om tio år kan stå för samma problem utomlands som i Sverige.
Vattenfalls grundanalys verkar vara ökade elpriser globalt, men bolaget har hittills haft fel då teknikrevolutionen och omställningen tvärtom betytt lägre elpriser. Kanske inte för konsumenten (på grund av skatter och nätavgifter) men för producenterna.
Vattenfall lämnade vindkraften precis när den började växa och Sverige (som var föregångsland) är i dag en köpare av andras teknik.
På samma sätt köptes för några år sedan alla svenska solbolag upp av tyska företag, medan det i dag är ständiga besök från kinesiska företag för att suga upp ny forskning runt energilager (värme och el), solceller och annan ny teknik.
Del av energirevolutionen?
Globalt utmanas energijättarna av en småskalig teknik där människor själva deltar som producenter, och även om man tillfälligt kan bromsa det genom att öka nätavgifter så kommer det bara långsiktigt att innebära ännu mer satsning på batterilager, vätgas och saltlager hos husägare.
I Sverige är Vattenfall en jätte som kan bromsa och påverka marknaden både kortsiktigt och långsiktigt. Men globalt är man en pytte jämfört med satsningarna på solel i Asien – Kina sätter på ett år upp solceller motsvarande hela det svenska kärnkraftsprogrammet.
Frågan är om regeringen ska nöja sig med finare bokslut eller om man ska se på energirevolutionen som något som svenska företag ska ha del i.
Men det kommer inte ske om inte Vattenfall är en aktiv del i det.
Ska 100 procent förnybart gälla måste ägaren nog titta lite närmare på bolagets affärsinriktning.
