– Jag har verkligen varit pessimistisk. Jag menar, vi är jävligt sent ute om vi ska kunna nå tvågradersmålet. Men nu har det skett en vändning som gör att det skulle vara möjligt att klara det, säger Jens Ergon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Han pekar på att utsläppen i världen inte har ökat på tre år – något som ingen expert trodde skulle hända. Sol- och vindenergi har blivit de billigaste energislagen i stora delar av världen, samtidigt som fossila bränslen som olja blir allt dyrare att utvinna.
– Stora kolbolag i västvärlden går i konkurs, Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet med brakförlust, Kinas tillväxttakt har brutits. Hela finansvärlden håller på att svänga bort från det fossila. Om man inte ser att vi är inne i ett skifte just nu – utan säger att allt redan är kört – då förstår jag inte riktigt, säger Jens Ergon.
Drömmen om en global plan
När klimatfrågan slog igenom politiskt i slutet av 1980-talet fanns det en stark tro på att vetenskapens nyfunna slutsatser skulle leda till kraftfullt handlande från världens länder.
– Man tänkte att om bara forskarna informerar politiker och befolkning om läget så kommer FN-systemet att lösa det här. Det fanns en idé om en top-down-lösning på problemet, säger Jens Ergon.
Men det har visat sig inte fungera. Trots att de röda varningssignalerna blinkat allt häftigare efter varje klimatrapport som släppts från FN:s klimatpanel IPCC, så har det inte lett till handling. Tvärtom så har klimatförnekelsen brett ut sig i takt med att temperaturen stigit.
Den rika delen av världen har klamrat sig fast vid att marknaden ska kunna lösa problemet, att tillväxten kan fortsätta i all oändlighet och att inga omfattande samhällsförändringar krävs. Tekniska lösningar som handel med utsläppsrätter och CCS, där koldioxid sprutas ner och lagras i marken, som länge höll hoppet levande, har misslyckats.
Tyskland och Kina går före
Efter Köpenhamn – då klimatförhandlingarna fullständigt brakade samman – begravdes slutligen drömmen om en global plan som skulle rädda mänskligheten. Men samtidigt hade ett antal enskilda länder börjat agera.
– Jag tror inte de kunde förutse vilken utveckling deras agerande skulle leda till i resten av världen, säger Jens Ergon.
Han syftar på den enorma satsning på förnybar energi som gjorts i länder som Tyskland och Kina och som under de senaste åren börjat ge återverkningar i hela världen.
I Tyskland är det energiomställningen Energiewende som snabbat på utvecklingen. Storsatsningen på inmatningstariffer – vilket gett enskilda husägare som investerar i förnybar energi full ersättning för sin investering – har lett till att utbyggnaden av sol- och vindkraft skjutit iväg som en raket. Kostnaderna för sol- och vindel sjunkit i samma takt.
– Den snabba expansionen har tagit till och med energiexperterna på sängen. De hade tänkt sig att solenergin i den omfattning vi ser nu skulle komma om ungefär tjugo år, säger Jens Ergon.
Samtidigt har Kina bidragit genom att leverera tekniken.
– Den hypersnabba industrialiseringen i Kina har lett till så många miljöproblem, som smoggen i städerna, att man satt ett tak på kolets expansion och gett en enorm skjuts åt det förnybara. Kina är en nyckelspelare i klimat-arbetet idag.
Utan satsningarna i länder som Tyskland och Kina hade vi inte haft Parisavtalet idag, menar Jens Ergon. Till skillnad från för fem år sedan framstår det idag möjligt att ställa om.
De bruna klimatförnekarna
I takt med att den förnybara revolutionen stormar fram omvänds allt fler. Men inte alla. Vilka är fossilindustrins anhängare idag – när till och med finansvärlden börjar svänga mot förnybar energi, och det visat sig att det är där framtidens affärsmöjligheter finns? Jo, högerpopulisterna.
– De bruna klimatförnekarna har blivit fossilbranschens sista bundsförvanter i den industrialiserade världen, säger Jens Ergon.
Högerpopulisterna – nu uppbackade av Donald Trump i USA – blickar bakåt mot en industriell storhetstid då västvärlden byggde välstånd och utveckling med hjälp av fossil energi, långt innan påfund som miljöhänsyn och larm om klimatförändringar. Men hur Donald Trump ska kunna återuppliva denna tid, vars tillvaro ter sig allt mer tynande, är för Jens Ergon en gåta.
– När Trump säger att han ska väcka upp kolgruvorna i USA så undrar man hur det ska gå till. Vart ska de sälja kolet någonstans? Vem ska köpa det, när förnybart blivit billigare? Att Donald Trump har blivit president är oroväckande på många sätt – men Parisavtalet kommer inte att haverera på grund av honom, säger han.
Det fossila måste bort
Världen har nu tio år på sig att få utsläppskurvan att börja vända neråt på allvar. Jens Ergon menar att det fortfarande finns hopp om att hindra den globala uppvärmningen från att överstiga två grader.
– Men då krävs det inte bara att det förnybara växer utan att det fossila börjar monteras ner. Mer än hälften av kolet måste bort på 15 år i västvärlden. Den avgörande frågan blir hur snabbt vi kan göra det.
