En anledning är den kinesiska solcellsindustrins kopplingar till kommunistpartiets förtryck av den uiguriska minoriteten i Xinjiangprovinsen, vilka började uppdagas hösten 2020. Bland annat visade en forskningsrapport från Sheffield Hallam University i England publicerad i maj 2021 att åtminstone två storföretag, Hoshine och Jinko Solar, hade fabriker i anslutning till interneringsläger i provinsen.

I sådana läger anses förekomma tortyr, sexuellt våld, påtvingade medicinska ingrepp och tvångssterilisering av uiguriska kvinnor, anklagelser som FN:s kontor för mänskliga rättigheter bedömer som trovärdiga, men som kommunistpartiet förnekar. Under hot om internering tvingas miljontals uigurer arbeta i företag i Xinjiang eller tvångsförflyttas till fabriker i andra delar av Kina, enligt rapporten från Sheffield Hallam University.

Blind fläck

Forskarna har nu följt upp sin granskning genom att undersöka hur världens fem största tillverkare av solpaneler, som tillsammans står för 70 procent av den globala produktionen, samt några mindre tillverkare har hanterat risken för tvångsarbete hos sina underleverantörer sedan kränkningarna uppdagades.

Det visar sig att nästan alla av dem är ovilliga att låta sina leverantörsled genomlysas, vilket innebär att ”det är nästan omöjligt för konsumenter, inköpare, investerare och myndigheter att vara helt säkra på att en solpanel inte är tillverkad med uiguriskt tvångsarbete”, enligt den nya rapporten.

Anklagelserna om tvångsarbete har hittills främst riktats mot det tillverkningsled där kisel upparbetas till så kallat polykisel eller polykristallint kisel. Xinjiang-provinsens andel av den globala tillverkningen av polykisel har mellan 2020 och 2022 minskat från omkring 45 till 35 procent, delvis till följd av sanktioner från USA.

Men forskarna pekar nu på en blind fläck i solcellsindustrin där risken för tvångsarbete underskattats. Det handlar om utvinningen av mineralen kvarts och förädlingen av denna till metallurgiskt kisel, två steg som föregår upparbetningen till polykisel. Det är i själva verket i dessa tidigare två led som risken för tvångsarbete är störst, anser forskarna. Xinjiang bedöms stå för 32 procent av världsproduktionen av metallurgiskt kisel, en mycket energikrävande process som i provinsen dessutom helt och hållet baseras på billig, klimatförstörande kolkraft.

Stadigt låga elpriser, tack

Internationella energibyrån IEA bedömde i juli i fjol att Kinas solcellsdominans, som överstiger 80 procent i samtliga tillverkningsled, inom några år kommer att öka till omkring 95 procent i flera kritiska led. Det gäller bland annat polykislet, men även bearbetningen av detta till tackor, och uppsågningen av tackorna till tunna plattor, så kallade wafers.

EU har som mål att göra solkraften till unionens enskilt största kraftslag 2030, och planerar därför att installera 420 GW solkraft fram till dess. Men Europa producerar bara motsvarande 1,7 GW kiseltackor och wafers årligen och 23 GW polykisel enligt branschorganisationen Solar Power Europe.

Under det senaste året har EU förenklat tillståndsprocesser för fabriker, lättat på statsstödsregler och gjort det möjligt för medlemsländerna att söka pengar för att bygga upp den inhemska tillverkningen. Men Europas förmåga att konkurrera med kinesiska priser och volymer i den mycket energikrävande tillverkningen av metallurgiskt kisel, polykisel och tackor är oklar.

”Vi kommer inte att investera miljarder (i Europa) om vi inte vet att vi kommer att få konkurrenskraftiga, förutsägbara energikostnader”, sa en hög chef hos en europeisk solcellstillverkare till Financial Times i våras.

Två vägar framåt

Det är inte bara elpriserna som är ofördelaktiga i Europa. När en ny solcellsfabrik byggs i Kina, är det staten som betalar för både marken och byggnaden, säger Johan Lindahl, generalsekreterare för den europeiska solcellsindustrins branschorganisation European solar manufacturing council (ESMC).

Jens Holm, hållbarhetsansvarig på ESMC och tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, tror ändå att Europa kan komma ikapp Kinas solcellsindustri.

– Ja, det tror jag. Men jag tror inte att det går givet vår nuvarande marknadsfundamentalistiska ekonomi. Så länge vi har ett ekonomiskt system som premierar kortsiktiga vinster, kommer det inte att fungera. Vi måste ha en långsiktig, hållbar ekonomisk politik. Det blir självklart med stora inslag av marknad, men det måste vara väldigt mycket mer av stat, regleringar, investeringar och så vidare.

Han är inte ensam om att anse att staten behöver en större roll i uppbyggnaden av solcellsindustrin. Rana Foroohar, kolumnist på Financial Times, skrev i veckan att hon bara ser två vägar framåt. Antingen kommer världens länder, inklusive Kina, överens om att sätta punkt för både kolkraften och det moderna slaveriet, något hon inte håller som troligt. Eller så skapar USA, kanske tillsammans med sina allierade, en strategisk upphandlingsenhet som garanterar att det finns köpare för den västerländska solcellsindustrins produkter genom hela värdekedjan.

Förbud på gång

Kiselsolceller utgör omkring 95 procent av alla solceller globalt, men i mindre skala produceras solpaneler med alternativ teknik utan kopplingar till Xinjiang. Ett exempel är tunnfilmssolceller, som bland annat tillverkas av det svenska företaget Midsummer.

– Även om vi aldrig velat göra negativ marknadsföring gentemot kinesiska kiselpaneler tillverkade med tvångsarbete, märker vi att kunderna långsamt vaknar upp och uppskattar våra svensktillverkade etiska och gröna paneler, skriver Peter Karaszi, kommunikationschef på Midsummer, i ett mejl till Dagens ETC.

EU-parlamentet behandlar nu ett lagförslag från EU-kommissionen som ska förbjuda produkter som producerats genom tvångsarbete. Jens Holm tycker att förslaget behöver skärpas för att efterlikna den lag som redan införts av amerikanska lagstiftare.

– I USA anses produkter som kommer från Xinjiangprovinsen vara kopplade till tvångsarbete om man inte kan bevisa motsatsen, och de blir därmed förbjudna. EU:s lagförslag är omvänt: här är det upp till medlemsstaternas myndigheter att bevisa att en solpanel är producerad med tvångsarbete. Så bevisbördan läggs på staten, och därför finns det risk att EU:s lag inte kommer bli lika verkningsfull som den amerikanska.

Vattenfall: ”Inga revisioner har visat på tvångsarbete”

Statliga Vattenfall är ett av flera företag som hamnade i blåsväder när det 2021 blev känt att deras solpaneler kan vara tillverkade genom uiguriskt tvångsarbete i Kina. ­Vattenfall har sedan dess kraftigt minskat sin exponering mot misstänkt tvångsarbete, anser hållbarhetschefen Annika Ramsköld. Men möjligheten att utesluta tvångsarbete i kinesiska solcellsfabriker är omtvistad.

I mars 2021 rapporterade Sveriges Radio Ekot att en av Vattenfalls bästsäljande solpaneler tillverkades av företaget Jinko Solar som deltagit i Kinas arbetsprogram i den uiguriska Xinjiang-provinsen. Annika Ramsköld, hållbarhetschef på Vattenfall, kommenterade då uppgifterna för Ekot:

– I princip alla solpaneler har ju kopplingar till Xinjiangprovinsen på ett eller annat sätt. Det här är ett problem för hela industrin, och egentligen för hela Europa.

Men i dag, mindre än två och ett halvt år senare, är det bara 2-3 procent av Vattenfalls inköp av solpaneler som riskerar att ha kopplingar till Xinjiang, säger Annika Ramsköld till Dagens ETC.

– Vi har fasat ut vissa leverantörer och vi har startat samarbeten med nya, och jobbar väldigt mycket med att hitta de som är transparenta med varifrån kislet och andra komponenter kommer.

För sina storskaliga solkraftsparker tecknar Vattenfall direktkontrakt med olika solpanelstillverkare där Vattenfalls revisioner inte har funnit några indikationer på tvångsarbete. Inga av dessa finns heller på den lista över företag eller specifika paneler med hög risk för exponering mot tvångsarbete som sammanställts i en ny forskningsrapport från Sheffield Hallam University.

Finns en risk

När det däremot gäller solpaneler som Vattenfall säljer till villaägare och andra småskaliga kunder, köps panelerna in via återförsäljare, och det är här som Annika Ramsköld bedömer att det finns en viss risk att panelerna kan vara tillverkade genom tvångsarbete.

– Men om vi ser att det är solpaneler från leverantörer som vi inte anser är lämpliga därför att risken är för hög, uppmanar vi våra återförsäljare att byta till dem som vi har godkänt. Risken för tvångsarbete minskar hela tiden.

Annika Ramsköld vill inte berätta vilka tillverkare Vattenfall numera köper sina solpaneler av, vilket har att göra med affärssekretess.

– Jag kan säga att leverantörerna finns både i Europa, i Asien och i Kina.

För att säkerställa att tvångsarbete inte förekommer har Vattenfall gjort flera kontroller på plats, även i Kina, med bland annat hjälp av experter inom mänskliga rättigheter.

– Inga av de revisioner som vi har genomfört har visat på några indikationer av tvångsarbete.

Kontroller ifrågasätts

Men att det över huvud taget går att göra tillförlitliga fabrikskontroller inom den kinesiska solcellsindustrin är ifrågasatt. Laura Murphy, professor i mänskliga rättigheter och modernt slaveri och medförfattare till Sheffield Hallam-rapporten, gav en mer negativ bild när hon vittnade inför USA:s kongress i april:

– Många vägrar fortfarande att erkänna det som blir alltmer tydligt – att det inte finns något möjligt sätt att verifiera efterlevnaden av arbetsnormer i uigurregionen eller för uigurer som arbetar utanför regionen, sa hon då.