– Ja, det ingår. Det är ju inte så att man jublar för böter, men vi står ju för det vi gör. Vi erkänner inte brott, då vi inte tycker att det vi gör är något brott, med tanke på hur allvarlig klimatsituationen är. Vi brukar hävda nödrätt. Det tycker jag faktiskt att det är, säger Ragnhild över sitt köksbord hemma i Majorna i Göteborg.
Hon, och övriga delar av Extinction Rebellion (XR), visar ständigt ”ohörsamhet mot ordningsmakt” som brottsrubriceringen lyder. Civil olydnad, fredligt använt, är deras vapen i kampen mot klimatkatastrofen.
– Jag börjar bli återfallsförbrytare, säger Ragnhild Larsson med ett snett leende.
– Hade någon berättat för tio år sedan att jag skulle bli bortburen av polis för civil olydnad så hade jag nog bara skrattat, fortsätter hon.
Blommade i november
Men mycket har hänt under tio år. När Dagens ETC senast träffade Ragnhild Larsson, för tre år sedan, för att uppmärksamma hennes arbete med Klimatpodden, berättade hon att det var när rosorna i hennes trädgård blommade i november som hon först på allvar fick upp ögonen för allt som händer med miljön.
– Haha. Nu känns det där ganska töntigt. Vi har rätt mycket större problem än så. Men det var väl något diffust, som låg i bakgrunden, om att allt inte står rätt till. Sedan läste jag mer och mer om klimatfrågan och började fatta hur illa det faktiskt är, säger hon nu.
Ragnhild Larsson hade då arbetat länge som frilansjournalist och funderade mycket på vad hon skulle göra och ta vägen i livet. Svaret blev podden, som startade 2015 och nu når mellan 2 500-4 000 lyssnare med varje avsnitt.
– Som frilans får man göra mycket rolig journalistik. Men det är alltid på beställning av någon annan. Jag ville göra något eget, som jag själv brann för.
”Gud, det här måste jag engagera mig i”
I takt med att oron och intresset för klimatet växte blev Ragnhild Larsson involverad i olika grupper och diskussioner i sociala medier. En dag var det en ny bekant som kallade till möte, där likasinnade kunde samlas.
– Sedan gick det bara två veckor tills jag såg ”A declaration of rebellion” i London, av George Monbiot, alltså XR, på Facebook. Där höll han ett brandtal som handlade om klimatkrisen och det sjätte massutdöendet. Då tänkte jag, gud, det här måste jag engagera mig i.
Det sjätte massutdöendet är larmet om att vi håller på att utplåna det mesta livet på jorden. Fem gånger tidigare har jorden drabbats av ett massutdöende som utplånat nästan allt liv på kort tid. Senast var för 65,5 miljoner år sedan då en stor asteroid utplånade dinosaurierna. Den här gången är det vi människor själva som bär skulden.
– Det här var i november 2018, och några veckor senare startades XR Göteborg av några aktivister. Vi träffades på ett fullsmockat Lagerhuset och bara tre dagar senare skedde den första aktionen. Det var en miniblockad utanför Handelshögskolan. Det kändes superläskigt, men bra. Jag hade aldrig gjort något sådant tidigare då.
Ingen annan utväg
Extinction Rebellion har genomfört flera uppseendeväckande aktioner, som blockader av gator och byggnader, hungerstrejker, gatuteater och ockupationer. Då och då kommer polisen och bär bort aktivisterna. Då och då leder det till åtal, som nu. De brukar aldrig våld, utan allt går fredligt till. Men civil olydnad som metod är ändå att bryta mot lagen. Ragnhild Larsson ser inte längre någon annan utväg.
– Vi kan gå i hur många demonstrationståg som helst, men det är ingen som bryr sig. Tyvärr. Tittar man på historien, som XR gör, forskning och annat, så har civil olydnad fungerat. Vad är alternativet? Att inte göra någonting? Det behövs många människor på gatan som trycker på politikerna för de kommer inte att fatta några obekväma beslut annars. Senast idag läste jag om enorma subventioner till fossilindustrin. De stöttar ju till och med sådan verksamhet. Det går liksom inte ihop.
För sin egen talan
XR:s medlemmar anlitar inte längre några juridiska ombud när de står inför rätta. Dels förnekar de inte att de har gjort det de står anklagade för, dels utnyttjar de hellre taltiden själva för att föra fram sitt budskap. Ragnhilds anförande som hon höll i rätten senast har fått viss spridning i sociala medier, och tummarna upp har haglat. Supportrarna är många, men det är inte alltid som de egna, vuxna barnen applåderar.
– De är oftast stöttande, och min ena son har varit med på aktion. Min dotter har väl inte riktigt hejat på, men lade faktiskt ut mitt tal senast. Då blev jag väldigt rörd. Men ibland är de sådär ”Åh, mamma, nej, vad ska du göra nu?!” och tycker nog jag är väldigt pinsam, säger Ragnhild Larsson.
Ett sådant tillfälle torde vara när hon och ett tiotal andra aktivister gjorde en aktion i riksdagen.
– I London gjorde de en aktion i parlamentet där de klädde av sig på överkropparna och hade skrivit budskap. Så vi ville göra samma sak. Vi var tio stycken i riksdagen som smugglade in banderoller och annat.
Den aktionen var för övrigt andra gången som Ragnhild Larsson fälldes i rätten.
Utdrag från Ragnhild Larssons anförande i rätten:
”Jag är mamma till tre vuxna barn. Det är för deras skull och alla andras barn och kommande generationer jag står här idag. Ja, för allt levande, för allt det vackra på den här planeten vi bor på. Detta är tredje gången jag åtalas för min klimataktivism. Och nej, det var inte så här jag hade tänkt mig livet som medelålders, men det finns en gräns när det inte går att blunda längre. Jag vet inte längre vad jag ska säga. Allt som behöver sägas är redan sagt. Av forskarna, av Greta Thunberg, av mina medaktivister i detta rättsfall och vid åtskilliga andra rättegångar. Vid det här laget kan ni förmodligen argumenten utantill. Ni vet ju liksom jag, att klimatvetenskapen är tydlig. Enligt FN:s klimatpanel IPCC råder det nu kod röd för mänskligheten. Vi vet allt vi behöver veta. Vi vet också vad som behöver göras för att hejda klimatkrisen. Ändå fortsätter koldioxidutsläppen att stiga liksom den globala medeltemperaturen.”
