Politikerna som styr vill inte heller.
Centerpartiet, exempelvis, motarbetar aktivt skydd av mer skog. Det är ansvarslöst av ett parti som gärna målar i grönt.
För att lösa konflikten måste parterna kompromissa. Eller hur? Nej. De som vill att skogen ska vara en plats för alla (människor, växter, djur…) har redan kompromissat så långt att det inte finns mycket mer att kompromissa om. De flesta gammelskogar och skyddsvärda naturskogar är redan avverkade.
Om man ska följa vetenskapen måste mer skog skyddas. Och det som brukas måste brukas mer ansvarsfullt.
Med dagens kunskaper och information som finns i våra databaser över skogslandskapet går det att avgränsa skyddsvärda områden av olika kategorier på ett bra sätt. Genom ekologisk landskapsplanering går det att bygga ett landskap där alla kan leva och trivas.
Men det vill inte skogsbruket.
Den som läser Skogsstyrelsens framtidsscenarier över svensk skog blir mörkrädd. En hel del är redan verklighet men det kommer att bli värre. Mycket värre. Avverkningsåldern på skogen sjunker och den kommer att kalavverkas oftare. Kanske får skogen i Sverige en medelålder på 40 år?
Det mesta blir genomgallrade ensidiga virkesåkrar med ännu mer förädlat, troligen klonat, plantmaterial. Gödslingen kommer att öka liksom antalet skogsbilvägar.
Allt det naturskyddarna och miljörörelsen kämpat mot kommer att intensifieras. Skogslandskapet blir ett industrilandskap i ännu högre grad än idag. En råvarufabrik. På många platser är vi redan där, även om allt ännu inte är helt omvandlat.
Skogsindustrin är en omättlig hydra som bara vill ha mer och mer virke. Vi har fått en helt ohållbar situation. Miljörörelsen fortsätter visserligen att klaga högljutt, men årtiondena går och det är uppenbart att skogsnäringen inte bryr sig i någon högre grad.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
