Att skönhetsbranschen är en enorm miljöbov förvånar nog få. Förutom de enorma mängderna plastavfall som industrin ger upphov till har det också varnats för de gifter som används i olika produkter och som i slutänden hamnar i naturen. Till de mest omtalade hör PFAS, som egentligen är ett samlingsnamn för en grupp syntetiska ämnen som är mycket svåra att bryta ned och som misstänks kunna skada både miljö och människa.
Men frågan är om konsumenterna är medvetna om exakt hur stora skador på miljö, människa och i förlängningen klimat som avfallet och hela branschen gör sig skyldig till.
”Samma krafter”
Enligt den amerikanska journalisten Jessica DeFino, som länge bevakat skönhetsindustrin, är skadorna inte bara betydande – utan spänner över fler öppna sår i samhället än klimat och miljö.
– Ur ett bredare perspektiv kan det som händer vår planet nu härledas till samma krafter som skapat skönhetskulturen: patriarkatet, vit makt-rörelsen, kolonialismen och kapitalismen, säger hon i en intervju med klimatnyhetsbrevet Heated.
Kopplingarna till patriarkatet och kapitalismen behöver kanske inte förklaras närmare. För att förstå det hon kallar vit makt-kopplingen säger hon att det räcker med att titta på de hudprodukter som finns där utbudet domineras av produkter för personer med ljus hy. Och när det gäller industrins kolonialism åsyftas inte expansion avseende marknadsandelar, utan koloniserandet av ämnen som finns naturligt i och på våra kroppar – ämnen som sedan förpackas och säljs tillbaka till oss, om än degraderade och inte till lika stor nytta för oss som när kroppen producerar dem.
Utsläpp utan ände
Sen har vi då natur- och klimatkrisen. För det är inte bara allt avfall från konsumentledet som utgör ett hot mot vår värld – det är hela produktionskedjan.
– Ta en produkt från låt säga Kylie Skin (realitystjärnan Kylie Jenners kosmetikamärke, reds anm). Först av allt är det packat i plast. Förmodligen har det levererats till dig i flera olika plastbehållare i varandra, i en kartong med pappersinlagor eller bubbelplast. Sen har vi alla ingredienser som produkten innehåller, vanligtvis mellan 15 och 50. Sen ska du ta i beaktande klimatavtrycket från odlingen, skördandet, processandet och utvinningen av varje specifik ingrediens, säger Jessica DeFino.
Då återstår fortfarande produkttillverkningens klimatavtryck – från mixandet av alla ingredienser, från transporter, från distributionen, från utskick av varuprover, från testningen av produkten, från eventuella returer, från alla enheter som inte kan säljas vidare efter att de returnerats och från förpackningen den ska levereras i. De flesta förpackningar innehåller också delar – exempelvis pumpar och lock– som för små för att återanvändas och som därför aldrig kommer att återvinnas.
Fossilt i ansiktet
Men det tar inte heller slut där. Jessica DeFino påminner om att industrin är helt beroende av produkter som i sin tur bygger på olja. Det handlar bland annat om mineralolja, vaselin, paraffin, polyetylenglykol, natriumdodecylsulfat, natriumlauretsulfat och isopropylalkohol. Det här är ämnen som återfinns överallt i skönhetsbranschen och som därför är svåra att undgå för konsumenter.
Lösningen som återstår för den som inte orkar göra tillräcklig research för att sålla fram produkter med lägst klimatavtryck är enligt Jessica DeFino att minska det egna beroendet av dylika produkter – för att de egentligen inte gör någon nytta –vare sig för oss eller för planeten.
– Jag är kanske naiv, men jag tror att konsumenten har en massa makt. Om vi slutar konsumera, om det inte finns någon marknad för allt detta i grunden onödiga, så kommer det att sluta produceras. Hur ska vi annars lyckas?
