– Vad menar du med att vi ligger lågt? Det stämmer inte, invänder SD-politikern och fortsätter:  

– Hela den här turnén, den handlar om att få folk att förstå. Nu tar vi, Sverigedemokraterna, tag i narrativet. 

För tre år sedan handplockade SD den tidigare ekonomen, bloggaren och politiska gröngölingen till EU-parlamentet. Ett drag som partiet knappast ångrar. Nu vill hon byta Bryssel mot Stockholm och Helgeandsholmen. Som åttonde namn på partiets riksvalsedel är hon i praktiken garanterad en plats. På vägen dit ska hon bredda Sverigedemokraternas väljarbas – med den grupp svenskar som föredrar att tvivla på klimat­larmen.

”Även om vi skulle stänga ned hela Sverige…”

Det är därför hon besöker Danderyds gymnasium tillsammans med ”en förtjusande ny kollega”. Elsa Widding, ingenjör och energianalytiker, tillika nummer tolv på SD:s riksdagslista. Tillsammans åker de landet runt för att prata om energi och klimat i en föreläsningturné som lånat namn från Al Gores dokumentär. Enligt Sverigedemokraterna är ”den obekväma sanningen” i det här fallet dock att alla partier – utom ett – dansar efter MP:s pipa och ”gör svenskarna fattigare”.

Ett 50-tal sympatisörer samlats i en aula som rymmer 500 personer. Stämningen blir ändå inte särskilt intim. Även om föreläsarna presenterar sig som ”experter med sammanlagt 43 år i energibranschen” tvekar inte åhörarna – mestadels äldre män – att komma med uppläxningar eller avbryta deras föredrag med långa inspel. 

Elsa Widding avfyrar i ilfart en Power Point-presentation, full av siffror, påståenden och grafer som i slutändan ska visa att klimatkrisen inte är värre än att den kan lösas med att folk i fattiga länder föder färre barn. 

– Det är lite cyniskt att säga så men det är faktiskt det som ligger i de här kurvorna från IPCC, säger hon till åhörarna.

Den verkliga faran, enligt Elsa Widding, ligger snarare i Sveriges gröna omställning. Försöken att få fram fossilfritt stål – Hybrit och H2 Green Steel – som till exempel Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser vara navet i Sveriges omställning, går inte enligt SD att genomföra med mindre att annan industri tvingas lägga ned och att svenskar hamnar i energifattigdom på grund av elbrist. Även miljörörelsen anser att prestigeprojekten inte räcker, utan att Sverige och svenskarna behöver få ned sina utsläpp på andra sätt. Men Elsa Widding tycker att det räcker med att andra länder uppnår sina Paris-åtaganden, trots att hela avtalet bygger på att alla ska göra sitt för att få ned sina utsläpp, och där rika länder har ett särskilt ansvar.

– Även om vi skulle stänga ned hela Sverige – om vi så lägger oss ned och dör allihop – så påverkar det temperaturen vid seklets slut med 0,003 grader. Man måste ha det klart för sig, det är inte så att vi i Sverige påverkar klimatet, säger den blivande riksdagsledamoten med referens till en tveksam uträkning av den danska opinionsbildaren Bjørn Lomborg, som utgår från att världens länder når sina 2030-mål bara för att genast börja släppa ut koldioxid igen.

Klimatet som affärsidé

I jämförelse framstår Jessica Stegrud som lugn. Med ett leende – som visserligen aldrig når längre än läpparna – styr hon tillbaka samtalet till föreläsningens kärna. Det är framför allt tre budskap som hon vill att åhörarna tar till sig.

Det första: att MP är en samhällsfara, bland annat för att ha tvingat två Ringhalsreaktorer att lägga ned. 

– När jag hör att det är ­marknaden som lagt ned ­kärnkraften, eller att det är ­Putins fel, ja då hoppar jag av ilska i tv-soffan, säger Jessica Stegrud.

Den andra huvudpunkten handlar om utbyggnaden av vindkraft – vilket SD vill stoppa. ”Vindsnurrorna”, som partiet kallar det, kritiseras för att kräva enorma subventioner och för att ha utländska ägare (Elsa Widding kallar dem för ”Per ­Bolunds oljeshejker”) men även av miljö- och klimatskäl. Att sätta upp dem påstås vara en betydande källa till utsläpp av koldioxidgaser där bladen ­dessutom inte går att ­återvinna och vidare kan de släppa ut stora mängder mikroplast samt hormonstöraren bisfenol A. 

Det tredje budskapet handlar om att ”klimatet” är en affärsidé: ett sätt för Bryssel att tillskansa sig mer makt (och tvinga EU-medborgare att äta insekter) och för gröna företag att höja sina avgifter.

Påståendena stöds inte upp med fakta eller forskningsresultat, men får ändå duga som argument.

– Det kan inte vara så att bara för att det känns jobbigt så kan vi inte prata om det, säger Elsa Widding. Jessica Stegrud fyller i:

– Det har du helt rätt i, Elsa. Det är något vi märkt i klimat- och miljödebatten. Man kan inte prata om alla aspekter. Då är man klimatförnekare. Om man ifrågasätter hur grön vindkraften egentligen är, ja, då får man skäll. Men man måste se till helheten. Det finns för- och nackdelar med allt. Det här är inte godisproduktion.

Känner sig dissade av public service

Båda uttrycker frustration över att deras kunskap inte uppskattas av public service.

– I SVT:s debatter brukar det vara jag, den jag debatterar mot – och programledaren. Det är alltid två mot en. När Elsa säger att public service ska rädda kvar MP, ja, det kanske inte alltid är så utstuderat, men de har ju köpt hela narrativet. Det är det vi ständigt jobbar med, säger Jessica Stegrud. 

Hon lyfter fram Riks, den webbaserade mediakanal som Sverigedemokraterna lanserade 2020.

– Tror ni att det är ett söndagsnöje som vi bara liksom har, vid sidan av? 

Det nya narrativ som ­Sverigedemokraterna erbjuder dem som inte litar på ­dagens klimatpolitik – det är en ­berättelse som har potential att bli en valvinnare, tror Jessica Stegrud.

– Det är precis som med invandringspolitiken – nu har vi momentum.